Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Olsnäs och Åkervik i Stenkyrka socken, Tjörn. Månesköldska släkten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gårdsstädjan i länet. Till sitt biträde hade han 4 svenner, som vardera uppburo
40 daler, 24 alnar engelskt kläde, 28 alnar foder och 24 alnar »sardug».
Skrivaren och skrivaredrängen hade resp. 20 och 10 daler, och fjällfogden, som
ofta måste vara på resa, 32 daler.
Kocken, som tillika skulle vara bryggare och bagare, samt rid- och
källaresvennerna fingo vardera 16 daler. Stugukvinnan uppbar 4 daler, 6
alnar flamsk vävnad, 14 alnar lärft och 4 par skor. Skarprättaren, slutligen,
fick 8 daler kontant, 6 alnar grått, lybskt kläde, 24 alnar lärft och 4 par skor.
Om lönerna sålunda ej voro överdrivet stora, var provianten tilltagen
i desto rikligare mått. Till slottets behov var anslaget 48 tunnor mjöl, 6
tunnor gryn och 89 tunnor malt. Som sovel bestods 1 tunna lax, 500 torra
gäddor, 3 skeppund fläsk, 13 kroppar nötkött, 3 tunnor smör, 9 tunnor sill
och 24 wegar[1] Bergenfisk. Därtill kom humle, talg till ljus, ättika, senap,
salt m. m. efter samma måttstock.25
En i dessa trakter svår uppgift var övervakandet av skatteuppbörden
från sjöfinnarna, varom någon överenskommelse träffats mellan svenskar
och ryssar 1595, men som ryssarna fortfarande olovandes uppburo. Såsom
länsherre skulle han tillse, att Stettinfredens bestämmelser efterlevdes.
Han skulle övervaka, att varken ryssar eller finnar hädanefter finge
uppbära någon skatt, svenskarna endast den, de före freden i Stettin av ålder
uppburit. Med fjällfinnarna finge han ej befatta sig.
Beträffande svenskarna fick han en för den tiden ovanligt human order.
»Og skalt du mod de Svenske Fogder, naar de did udi Lenet ankomme,
Sveriges Krones gamle og af Arilds tid indehavde Skat at opbære, fredeligen,
venligen og tilbørligen forholde».26
Oluf Pederssöns livssaga blev ej lång. Den 25 mars 1606 får han
tjänstledighet27 för sin »skröbeligheds» skull och någon gång under första halvåret
1608 torde han ha avlidit.28
Den 1 juni 1608 uppmanar nämligen regeringen allmogen att till Oluf
Pederssöns arvingar inbetala alla restantier.29 Oluf, som dog ogift, skrev sig
herre till Olsnäs, Rävlanda och Restenäs och efterlämnade rätt stor skuld
till kronan. Arvingarna hade förklarat sig vilja genom brodern, Isak,
inbetala skulden. Då detta ännu i september 1618 ej skett, fick Jens Sparre
på Bohus befallning att vidtaga lämpliga åtgärder. I december 1620 är en
del av hans skuld betald, en del efterskänkt, men likvisst resterade över
622 Rigsdaler.30
Först i mars 1622 erhålla arvingarna slutkvitto från Philippi Jacobi
dag (1 maj) 1601 till samma dag 1608, »han ved døden er avgangen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
