Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Josef ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäfle sig inför Josef och denne hade sett
Benjamin och frågat efter deras fader, måste
han åter gå ut afsides och gråta. Sedan
gaf han dem mat och gaf dem sittplatser
vid bordet, hvar efter sin ålder, hvaröfver
de förundrade sig; och för Benjamin lät han
lägga fram mer än för någon af alla de
andra. Och för andra gången lät ban dem
få säd i deras säckar och lät dem vända
åter mot hemmet. Men Josef hade befallt
upps}rningsmannen öfver sitt hus, att ban
skulle lägga hvars och ens penningar öfverst
i hans säck, och Josefs silfverbägare öfverst
i den yngstes säck tillika med penningarna.
Och då de hade kommit ett litet stycke
utom staden, sände Josef efter dem och lät
säga dem, att de hade tagit hans
silfverskål, och nu skulle den, hos hvilken skålen
funnes, stanna kvar hos Josef som träl, men
de andra resa hem till sin fader med säden.
Och bröderna, som icke trodde, att bägaren
fanns hos dem, läto genast granska sina
säckar. Men när de då funno bägaren i
Benjamins säck, blefvo de utom sig af
bedröfvelse och vände åter till staden och
gingo in till Josef och föllo ned till jorden
för honom. Och då Josef frågat dem,
hvarför de hade handlat så, sökte de icke att
rättfärdiga sig, utan sade, att Herren hade
sökt deras missgärning; och de erbjödo sig
alla att blifva Josefs trälar. Men Josef sade,
att endast den, hos hvilken bägaren var
funnen, skulle vara hans träl; de andra skulle
fara med frid upp till deras fader. Men
då Judas, som hade gått i borgen hos
fadern att föra Benjamin hem till honom igen,
bad enträget om att få blifva kvar som träl
i stället för Benjamin — ty om de kommo
hem utan Benjamin, skulle deras gamle
fader dö af idel sorg — kunde Josef icke
längre hålla sig, utan befallde alla
egyptierna gå ut. Därpå sade ban till sina
bröder: Jag är Josef; lefver min fader ännu?
Och hans bröder blefvo så bestörta, att de
icke kunde svara honom ett ord. Men
Josef sade till dem, att de icke skulle vara
bedröfvade, ty fastän de hade sålt honom,
så var det egentligen icke de, som hade
sändt honom dit, utan Gud hade fört
honom dit, för att bereda dem en framtid och
för att behålla dem vid lif under
hungersnöden ; ty det komme att blifva hungersnöd
i fem år ännu. Josef anmälde därefter sina
bröder för Farao. Och både Josef och
Farao bjödo bröderna resa hem och hämta deras
fader och vända åter till Egypten och
bosätta sig där.
Bröderna gjorde som Josef sade dem, och
när fadern blef öfvertygad om att Josef lefde,
vardt han villig att resa dit. Och Jakob kom
till Egypten med bela sitt hus, sjuttio själar,
då han var etthundratrettio år gammal; och
de fingo bosätta sig i landet Gösen i
Egypten, 1 Mos. 41: 57—47: 12; Apg. 7: 11—14.
Och åt Josef föddes två söner af Asenat,
hans hustru. Och han kallade den förste
Manasse, och den andre kallade han Efraim.
Och Ruhen var Israels förstfödde son, men
emedan denne hade ohelgat sin faders säng,
vardt förstfödslorätten gifven åt Josef. Och
då det led mot slutet för Jakob, hade Josef
fram båda sina söner till honom, att han
skulle välsigna dem. Då lade Jakob mot
Josefs vilja sin högra hand på Efraims hufvud
och gaf så förstfödslorätten åt denne, ehuru
han var den yngste. Och han insatte dem
båda i talet bland Israels stammar. Men med
anspelning därpå, att Kristus skulle födas
af Judas stam och icke af Josefs, säger
Asaf: Men han förkastade Josefs tjäll, och
Efraims stam utvalde han icke, utan han
utvalde Judas stam, 1 Mos. 41: 50—52; 48:
1—20; 4 Mos. 13: 9, 12; 20: 28; 27: 1; 32:
33; 34: 23, 24; 36: 12; Jos. 17: 1, 2; 1 Krön.
5: 1, 2; Ps. 78: 67; Ebr. 11: 21.
Förr än Jakob dog, välsignade han Josef
och sade: En telning från ett fruktbart träd
är Josef, en telning från ett fruktbart träd
utmed ett källsprång, med grenar sträckta
öfver muren. Och om än skyttar ansätta,
skjuta och förfölja honom, så blifver dock
hans båge styf och hans händers armar äro
starka. Ifrån hans händer, som är den
väldige i Jakob, ifrån honom, Israels herde och
klippa, ifrån din faders Gud, som skall hjälpa
dig, och ifrån den Allsmäktige, som skall
välsigna dig, komme välsignelser ifrån
himmelen, ifrån ofvan, välsignelser ifrån djupet, som
ligger därunder, välsignelser öfver bröst och
kved! Din faders välsignelser öfverträffe de
eviga bergens välsignelser och de urgamla
höjdernas härlighet! Öfver Josefs hufvud
komme de och öfver hans hjässa, som är
en furste bland 0 sina bröder. Och Jakob
sade till Josef: At dig gifver jag ett stycke
land utöfver dina bröder, hvilket jag med
mitt svärd och min båge vill taga ifrån
amoreernas land. — Detta var samma land,
hvarest Jesus i sin tid sammanträffade med
den samaritiska kvinnan, hvilken han bad
gifva honom vatten m. m. — Jakob tog
äfven en ed af Josef, att då han blefve död,
skulle denne icke låta begrafva honom i
Egypten, utan föra hans döda kropp åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
