Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Josabeat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hade hemfört utländska kvinnor. Hans
fader hette Jesua, Esra 8: 33; 10: 23; Neh.
8: 7; 11: 16.
Josabeat, en dotter till Joram (Joram 2),
Judas konung och syster till konung Ahasja
(Ahasja 2). Hon var gift med prästen
Jojada (Jojada 2). När Atalia, Ahasjas
moder, såg, att hennes son var död, stod hon
upp för att utrota hela konungaätten i
Judas hus. Men Josabeat tog Joas, Ahasjas
yngste son, som då endast var ett år
gammal, och förde honom hemligen undan hans
grymma farmoder och gömde honom och
hans amma inuti sängkammaren. Och Joas
hölls gömd i sex år hos Josabeat och
hennes man. Sedan gjorde Jojada och
höfvits-männen honom till konung och dräpte Atalia,
2 Kon. 11: 1; 2 Krön. 22: 10. På
förstnämnda ställe heter hon Joseba. Namnet
betyder: Herrens fyllnad, Herrens ed (Stora
kyrkobibeln).
Josadad, en man af prästerlig släkt i
Israel i Esras tid, en bland dem som hade
hemfört utländska kvinnor, Esra 10: 22.
Josafat 1. Kansler hos både konung
David och Salomo. Hans fader hette Ahilud
(Ahilud 1), 2 Sam. 8: 16; 20: 24; 1 Kon: 4:
3; 1 Krön. (11: 43?); 18: 15. Namnet
betyder: Herren är domare (Stora
kyrkobibeln) ; Gud dömer (F. Fehr »Land och folk»).
Josafat 2. En af Salomos fogdar, som
hade att anskaffa lifsförnödenheter för
konungen och hans hus och att svara för en
månads behof, 1 Kon. 4: 17.
Josafat 3. Konung i Juda efter sin
fader Asas död. Han var trettiofem år
gammal, då han vardt konung, och -regerade
tjugufem år i Jerusalem. Hans moder hette
Asuba (Asuba 1). Han gjorde hvad rätt
var i Herrens ögon. Dock blefvo
offerhöjderna icke afskaffade. Han var konung i
Juda samtidigt med det, att Ahab var
konung i Israel, och äfven under hela Ahasjas,
Ahabs sons, och något in på Jorams
regeringstid. Josafat höll frid med Israels
konungar, och hans son Joram (Joram 2)
gifte sig med Ahabs, Israels konungs, dotter,
1 Kon. 15: 24; 22: 41—45; 2 Kon. 8: 18;
2 Krön. 20: 31—33; 21: 6. Josafat gjorde
stora förbättringar i Judas rike såväl i
politiskt som i religiöst och socialt hänseende,
och Herren var med honom och stadfäste
riket i hans hand. Han gjorde starka
rustningar och lade krigsfolk i alla Judas fasta
städer och inlade besättningar i Judas land
och i de städer, som hans fader hade tagit
ifrån Israel. Och hela Juda gaf honom
skänker, och till och med felisteer och
araber förde till honom sådana i mängd, och
han hade rikedom och gods i myckenhet
och tilltog i storhet öfver måttan. Han
utrotade utur landet alla de tempelbolare,
som i hans faders, Asas, tid hade
blifvit öfliga, och riktade sitt hjärta till att
söka Gud. Och han anställde domare i
landet i alla fasta städer samt tillsade dem
med stort eftertryck att frukta Gud och
döma en rätt dom; ty det var icke
människors dom de dömde, utan Guds, och Gud
hade icke anseende till personen, "1 Kon. 22:
47; 2 Krön. 17; 19: 4—11. Och Josafat
befryndade sig med Ahab, Israels konung,
genom att taga dennes dotter till hustru åt
sin son. Efter några år drog han ned till
Samaria för att besöka Ahab. Denne
mottog honom på ett för en konung värdigt
sätt. Konung Ahab frågade då Josafat, om
han ville draga med honom i strid mot
konungen i Syrien, hvartill denne gaf sitt
samtycke. Och alla Ahabs profeter, fyrahundra
män, profeterade, att de skulle draga åstad
och att segern skulle blifva deras. Men på
Josafats tillrådan blef Mika, en Herrens
profet, framkallad. Denne sade dem, att
Ahab skulle blifva slagen i striden och
segern blifva syriernas. Ahab ville dock icke
lyssna till hvad Mika sade, utan de drogo
åstad. Men af försiktighet förklädde Ahab
sig, på det att han icke skulle blifva
igenkänd af syrierna. Och då syrierna fingo
se Josafat, hvilken var klädd i sin
konungsliga dräkt, satte de hårdt efter honom,
menande, att han var Israels konung. Men
Josafat gaf upp ett rop, och Herren hjälpte
honom. Syrierna märkte nämligen, att han
icke var Israels konung, och vände åter ifrån
honom; ty konungen i Syrien hade befallt,
sina vagnsöfverstar, att de icke skulle
anfalla någon annan än Israels konung allena.
Och Ahab blef träffad af en pil, som en
man i sin enfald afsköt, och om aftonen
vardt han död. Josafat vände åter från
striden och kom hem igen med frid till
Jerusalem. Men en man vid namn Jehu,.
Hananis son, gick emot Josafat och sade
till honom, att han icke hade bort hjälpa
den ogudaktige och älska dem som hata
Herren. Och emedan han hade gjort detta,
var Herrens vrede kommen öfver honom.
Dock var något godt funnet hos honom, att
han hade bortskaffat Astartebilderna och
riktat sitt hjärta till att söka Gud, 1 Kon.
22: 1—38; 2 Krön. 18: 1—19: 3. Och
härefter kommo abiter och ammoniter och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
