- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
218

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Johannes ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 218

han visste, att Johannes var en
rättfärdig man. Och dem, hvilka allvarligen ville
rätta sig efter hans predikan, döpte han, de
fleste i Jordans flod. Men fariseerna och de
skriftlärda föraktade Guds råd med
afseende på sig själfve och läto icke döpa sig
af honom. Omsider satte konung Herodes
Johannes i häkte, därför att han
bestraffade honom för hans syndiga lif. Under sin
verksamhet bland folket predikade han
äfven evangelium om Guds rike samt vittnade
om Jesus, att denne var Kristus. Han hade
rätt många lärjungar; men vid hans
vittnesbörd om Jesus gingo några af dessa öfver
till honom. När en gång några af
Johannes lärjungar kommo och beklagade sig, att
Jesus fick flere lärjungar än Johannes,
uttryckte Johannes sin glädje däröfver och
sade, att så borde det vara, ty Jesus borde
tillväxa och Johannes aftaga, Es. 40: 1—3;
Mal. 4: 6; Matt. 3: 1—12; 14: 3, 4; 21: 32,
33; Mark. 1: 1—8, 14; 16: 17—20; Luk. 1:16,
17, 76, 77; 3: 1—20; 7: 29, 80; 16: 16; Joh.
1: 6—40; 3: 26—30; 4: 1; 5: 33—36; 10: 40,
41; Apg. 1: 5, 22; 10: 37; 11: 16; "13: 24,
25; 18: 25; 19: 3, 4.

Att Jesus var Kristus blef för Johannes
uppenbaradt på följande sätt. Han hade
fått uppenbarelse af Gud, att han skulle
komma att döpa Messias. Den, öfver
hvilken han finge se anden nedfara och
förblifva, vore Messias. Och under det
Johannes höll på att döpa, kom äfven Jesus och
ville varda döpt af honom. Men Johannes
ville icke genast döpa honom, utan ansåg,
att han hellre borde blifva döpt af Jesus.
Men då Jesus sade, att det tillkomme dem
att uppfylla all rättfärdighet, tillstadde han
honom det. Och när Jesus blifvit döpt, fick
Johannes strax se anden komma i
dufvo-skepnäd och blif ca öfver honom, Matt. 3:
13—17; Mark. 1: 9—11; Luk. 3: 21, 22; Joh.
1: 30—34.

Innan Johannes framträdde för Israel,
vistades han i öknen och, hvad mat och
kläder beträffar, lefde mycket enkelt.
Somliga sade, att han hade en ond ande.
Fastän han redan i moderlifvet vardt
uppfylld med den helige ande, stärktes han
ändå i anden under sin uppväxt, Matt. 3:
4; 11: 16—19; Mark. 1: 6; Luk. 1: 15, 80;
7: 32—35. Folket höll honom för en profet,
hvarför de äldste och öfversteprästerna icke
tordes svara på Jesu fråga, hvarifrån hans
dop vore, ty de ville icke erkänna, att det
vore från himmelen, Matt. 21: 23—27; Mark.
11: 27—33; 20: 1—8. Ängeln hade sagt till

hans fader, att Johannes skulle blifva stor
inför Herren och gå före Kristus i Elias
ande och kraft. Sakarias hade sagt, att ban
skulle kallas den högstes profet, och att han
skulle gå före Herrens ansikte för att
bereda hans vägar. Och Jesus säger om
honom, att han vore Elias, och att han vore
den störste, som blifvit född af kvinna. Då
Johannes en gång under tiden, medan han
satt i fängelse, sände bud till Jesus för att
fråga, om han verkligen vore Kristus,
af-färdade Jesus strax sändebuden och sände
dem till Johannes igen, men prisade sedan
Johannes inför judarna för hans fasthet i
sin gudsfruktan och i sin verksamhet, Matt.
11: 1—15; 17: 10—13; Luk. 1: 15, 17, 76;
7: 18—28. Johannes’ lärjungar brukade
fasta, och Johannes hade lärt dem att bedja,
Matt. 9: 14; Mark. 2: 18; Luk. 5: 33; 11: 1.
Han blef genom Herodias list halshuggen i
fängelset, och hans lärjungar togo ocli
be-grofvo honom, Matt. 14: 3—12; Mark. 6:16
—29; 9: 7—9. När Jesus efter Johannes
döparens död gjorde sina kraftiga gärningar,
sade somlige af folket, att denne vore
Johannes döparen. Äfven Herodes sade om
honom, att han vore Johannes, som uppstått
från de döda, Matt. 14: 2; 16: 13, 14; Mark.
6: 14—16; 8: 27, 28; Luk. 9: 7—9. Han
var besläktad med Jesus af Nazaret och sex
månader äldre än denne, Luk. 1: 36.
Namnet betyder: Nåderik (Stora kyrkobibeln);
Guds gåfva (Chicagobladet N:r 15 1888).

Anm. Johannes släktskap med Jesus måste
härleda sig ifrån Marias moder, ty Marias
fader var af Judas stam, och Jobannes båda
föräldrar voro af Levis stam. Johannes var
vid sin död omkr. trettio år gammal, ty
han blef dödad förr än Jesus; och denne
var vid sin död endast trettiotre år gammal.

Johannes döparen blef begrafven i
Samaria (Sanningsvittnets bil. N:r 6 1888).

Johannes 2. En fiskare från Galileen.
Hans fader hette Sebedeus; han hade en
broder, som hette Jakob (Jakob 3), också
desse voro fiskare. En gång, då dessa tre
voro i sin båt och lagade sina nät, kom
Jesus gående på stranden. Jesus kallade då
Johannes jämte hans broder Jakob, och strax
öfvergåfvo båda bröderna båten och sin
fader samt följde Jesus, Matt. 4: 21, 22; Mark.
1: 19, 20, 29; Apg. 12: 2. Johannes våren
af de tolf, hvilka Jesus utvalde att vara
hans apostlar och utsände att predika Guds
rike, böta sjuka, uppväcka döda och
utdrifva onda andar, Matt. 10: 1—15; Mark.
3: 13—19; Luk. 6: 12—16; Apg. 1: 13, 14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free