- Project Runeberg -  Bland sockenkungar och backstugusittare : historier från bygden /
42

(1907) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Massage

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Dä’ håller ja mä’ om! Och äss ni vill, ska’ ja’ gå med
i kväll, så vore det väl besatt, om inte ett par så’na som vi
bägge skulle kunna ringa in dem, föreslog jag.

Det förslaget blef han glad åt, och så togo vi en reel gök
till samt drogo neråt ängen.

— Nu sätta vi oss under den här linden. Titta ni åt öster,
ska’ jag kika åt väster, mente jag, när vi kommo till trädet, i
hvars krona kandidaten satt och vänslades med Jenny.

Peter lade sig på marken och tittade som en tjur åt öster
och brummade. Och det kändes så godt att veta att den sabla
stodenten kysste dottren hans rakt öfver näsan på’n.

Aldrig har jag erfarit en sådan själafrid, och underligt var
det, att jag och fästfolket bara kunde hålla oss för grin.

Om en halftimme somnade Peter som en stock. Gökarne
hade varit för styfva, kanveta.

Då kom kandidaten neder ur trädet och så bundo vi hop
benen på gubben och girade fast armarne på’n vid trädet. Jenny
hade inget emot’et, fast hon låddes, att vi gjorde synd. Och så
gingo vi dädan och satte oss hemma på gårdsplanen.

Men, du milde, ett sådant larm och skrik vi fingo höra
nerifrån ängen vid tolftiden på natten! Mycket vrål och mycken
solosång har jag hört i min dag, bå’ på konserter och i
sångföreningar här hemma, men aldrig har jag hört någon drämma
till som Peter. Han fyllde nästan hela världen med sitt skrål.

Vi rusade dit och frågade hvad det gällde.

— Lefver ja? skrek Peter.

— Dä’ hörs nästan så, men nog ä’ det på utspel med er,
fader Peter, svarade studenten.

— Ja, jag kan inte röra en lem! Ben och armar ä’
förlamade på mej. Ja, har fått slaget. Aj, oj, oj! Skecka efter
barnmorskan och prästen, så att ja’ får skrefta mej och bli
åderlåten.

— Dä’ hjälper inte! Men jag kan bestämdt bota er med
massage, käre, gamle hederlige fader Peter, sa’ kandidaten och
lät så trovärdig som en studerad doktor.

— Ja, om du gör dä’, så att ja’ kommer mej, så får du
fleckan för ti’ och evighet och jag rifver upp kontraktet mä’
häradsdomarn, lofvade Peter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free