Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eklann, Thorsten, Kring en studenttidnings start och första år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
stallationsföreläsningar uppmana de nya profeterna
studenterna att vinnlägga sig också om idrotten, och på de
regelbundet återkommande idrottsdagarna stänger ju
själva Universitas Begia Upsaliensis. Det aktuella stora
studentintresset är idrotten — och filmen.
Filmen, denna den yngsta av konstarter, diskuteras
lidelsefullt, och det är ju bara bra, här får i alla fall
estetiken sitt. Studentfilmstudion är väl den största bland
de akademiska föreningarna. Ergo har varit med 0111
att bilda både den gamla oc.h den nya studion. Från
den förra minns jag alldeles särskilt den outtröttliga
energi och den värmande entusiasm, som Gunnar
Nach-manson visade. Mycket av samma låga brinner hos den
nuvarande ordföranden, Rune Waldekranz. För mycket
kan filmen häcklas, men de som alltjämt bara hånle och
rycka på axlarna måste betecknas som ohjälpligt för
legade. Filmen är — och väl ännu mer: blir — den
aktuella konstformen, den tidsskapade och tidsskapande.
Från studentfilmstudion komma många av oss att föra
med några av de roligaste minnena, det är min tro.
Men för att återgå till olikheterna — när man förr
bad en ung student skriva något för Ergo, svarade han
ofta: »Om jag kan och om jag får tid.» Numera heter
det i samma situation: »Vad får jag betalt?» Det är
naturligtvis ett utslag av effektiviseringen och den nya
mentaliteten. Tempiis est pecunia! — och det är inget
att säga om. Men för en studenttidning med dess
nödvändigt begränsade resurser är tidstecknet en smula
fatalt, det kan inte hjälpas.
Ocli så äro vi åter på gamla Sysslomansgatan 7, där
Ergos redaktion alltjämt har säte och stämma. De
många kära ansiktena dyka fram i erinringens
strålkastarljus — där är den väldige Arnold Sölvén, full av
motsägelselusta och gemyt, av sarkasm och entusiasm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
