Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehnmark, Elof, Bland vitterhetens vänner och utövare i tjugotalets Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
honom i god tid. Jag anlände en kvart töre, men då
var han ännu mer oklädd än på morgonen, ty nu hade
han bara byxorna på sig. Han hade nämligen fått för
sig, att lunchen skulle börja kl. 4 samt hållas på Flustret,
och för övrigt kunde han inte hitta sina hängslen. Vi
började söka, körde upp mopsen ur resväskan, vände
upp och ned på allt men kunde ingenting finna, tills jag
kom på den tanken, att hängslena möjligen sutto kvar i
de gamla byxorna. Mycket riktigt, där hittade vi dem,
och så kunde vi fortsätta ekiperingen med nödig
brandkårsfart. Hj. Bergman hade ingen större förkärlek för
högtidsdräkt eller mera invecklade stärksaker. Han
föredrog en mjuk, isabellafärgad skjorta med fast,
ned-viken krage till fracken. Sedan vi med förenade krafter
fått den vita halsduken knuten, visade det sig, att det
bela klädde honom alldeles förträffligt. Så satte vi på
oss studentmössorna och begåvo oss av. Och därmed
började en utomordentligt trevlig afton och kväll och
natt. Visserligen var vädret kallt och blåsigt och festen
i Botanicum blev därför kortare än vanligt, trots att vi
hade en av landets främsta romanförfattare som
hedersgäst, men inomhus blev det desto angenämare i stället.
Hjalmar Bergman var som ett stort, gott barn. Han lät
Försynen ta hand 0111 sig och tog sig fram i den
vill-samma världen med en godmodig tafatthet, som kanske
var den andra sidan av hans otroligt rika fantasiliv.
Han var på strålande humör hela tiden i Uppsala, han
höll tal, han berättade, skrattade och trivdes bland den
vårdansande ungdomen. Och när han på morgonsidan
eskorterades till sitt hotell, ville han fortsätta runt många
kvarter, innan han pratat slut och var mogen för sina
pyjamas igen. Om Hjalmar Bergman kan nog sägas, att
han hör till dem, som man förundras ännu mer över,
sedan man träffat dem personligen. Hur kunde denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
