Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehnmark, Elof, Bland vitterhetens vänner och utövare i tjugotalets Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.18(5
fru Lenngren. De nämnda föreningarna däremot hade
ett rikhaltigt inslag av studentskor. Man kan säga,
att 1920-talet är studentskans egentliga genombrottstid
i Uppsala. Det yttre tecknet härpå är, att nationerna
under detta decennium började inrätta gillevärdinne- och
klubbmästarinnebefattningar. Detta i sin tur betydde,
att studentskorna på ett nytt sätt kommo med i
nationernas fester, alltså inte bara som baldamer och särskilt
inviterade utan som självständiga nationsmedlemmar.
Man lancerade på den tiden det numera försvunna
uttrycket lyxstudentska, varmed dock inte menades, att
alla andra vore att betrakta som olycksstudentskor, svåra
framtida konkurrenter på arbetsmarknaden långt in i
den teologiska branschen. Lyxstudentskan skulle
beteckna den företeelse, som kom till staden bara för att
roa sig, eventuellt gifta sig och på den vägen ta sin
kandidat eller magister eller offer av ännu högre grader.
Typen existerade knappast i sinnevärlden, utan den nya
studentskan visade sig kompetent såväl att ta examen
som att slå själva »facksen» ur brädet. Men hon hade
onekligen åtskilligt motstånd att besegra och har det
kanske än. Inte bara många av de gamla studenterna,
som snart bara tyckte sig ha nedre Phoenix att fly till,
utan också åtskilliga nykomna, som rest till staden med
hjärtat fyllt av Mari Mihis och Albert Engströms
studenthistorier, sågo dystert mot framtiden och siade om
allt ärorikt och klassiskt studentlivs sorgliga
undergång.
Inför de tillkomna nations- och hembygdsaftnarna
(på Stockholms nation givetvis storstadsaftnar) talade
man med patos om den gamla gaskkulturens
försvinnande. Vad denna kulturform egentligen innebar är inte
så gott att säga, men man menade väl framför allt,
att det var slut med de spralliga upptågen, de tokiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
