Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ehnmark, Elof, Bland vitterhetens vänner och utövare i tjugotalets Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
upphöjelse. På kafferasterna hade vi naturligtvis tusen
ting att debattera från vetenskapliga frågor till dagens
skandaler, och man kan tryggt säga, att dessa fristunder
skänkte oss mycken vederkvickelse. Det hände
emellertid ibland, att den beryktade uppsaliensiska skepticismen
slog klorna i oss och fyllde vår tillvaro med alltings och
i synnerhet vetenskapens fåfänglighet. Då avbröto vi
nödtvunget siestan med att dystert sucka: Nu går vi väl
upp till bokhuset och hycklar ett slag igen!
Det är väl för övrigt något ganska naturligt, att unga
studenter, som börjat orientera sig i de vetenskapliga
irrgångarna, råka in i perioder av större eller mindre
depression. Långt in i ett nästan ouppnåeligt fjärran
flyr den stund, då man kan hoppas på att lyfta den
första avlöningen, och de forskningsresultat man tror
sig ha bragt i dagen förefalla inte vara av större vikt
och betydelse än att mänskligheten gott kan reda sig
dem förutan, och säkrare synas de inte heller, än att
någon tränad opponent nog med några raska grepp
skulle kunna slita sönder de sköra trådarna. När det
kändes på det sättet, gjorde kamratskapet sin nyttigaste
tjänst. Vi sutto i alla fall i samma båt, vi friskade upp
oss i varandras sällskap och togo sedan itu med
hoppfullare humör.
Självironien kunde också vara ett bra botemedel.
Det hände en gång, att vi debatterade det märkliga
förhållandet, att det inte existerade någon riktig
Uppsalaroman, en sådan som tog studierna på allvar och som
varje student kunde känna igen sig i. Och dock fanns
här ju övernog av originella figurer, av förstklassiga
miljöer och psykologiska och sociala problem — för
att inte tala om intriger. En i kretsen kände sig till
slut manad av anden att själv författa ihop det
efterlysta mästerverket. Det skulle naturligtvis bli en bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
