- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
311

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerfelt, Greta, Mina minnen av Nathan Söderblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

311

lig handling. Aldrig har jag som då upplevat
förnimmelsen av översteprästen, som frambar ett offer för
folkets synder. Så späd syntes den svarta gestalten
framför den vita altaruppsatsen, så överväldigande den
andliga kraft den tycktes utstråla. — Nu gingo
nattvards-gästerna fram för att knäböja vid altarrunden, skara
efter skara. Aldrig tycktes de vilja ta slut. Ärkebiskopen
officierade ej själv, men stannade hela tiden kvar i koret,
bortåt ett par timmar, oförtröttat sjungande med i
psalmsången. Ingen tanke på att skona det hårt
ansträngda hjärtat!

Alltjämt gingo dock stundom våra vägar till
ärkebiskopsgården. En gång, hösten 1927, tillsammans med
våra vänner professor och fru Albert Schweitzer. Jag
ser ännu framför mig, hur strålande ärkebiskopen kom
emot oss i glädjen över att åter se oss alla tillsammans
där. Vi stodo i röda salongen vid bordet, där bland
andra dyrbara minnen låg den väldiga elefantbete vi en
gång haft det angenäma uppdraget att från professor
Schweitzer, då i Afrika, som gåva överlämna till
ärkebiskopen vid ett av hans tillfälliga besök i Stockholm.
Med en glimt i ögat brukade ärkebiskopen berätta om
stadsbudet, som i Uppsala skulle bära den något 10-tal
kg. vägande trofén från tåget till ärkebiskopsgården och
som, då han fick den i sina armar, med ett brett leende
mot ärkebiskopen yttrade: »Nu tror jag allt ärkebiskopen
fått en riktig minnesbeta!»

Ännu en gång fingo vi se ärkebiskopen med maka
som gäster i vårt hem. Det var i juli 1930, då de voro
på väg till en stor högtid i Vadstena. Solen gick ned i
glödande färger, just som våra kära gäster anlände, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free