Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josephson, Ragnar, Bland 1910-talsesteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Båda gåvo också senare ut diktsamlingar. Ja, det gick
till och med ett okontrollerat rykte, att Johnny Roosval
gett ut anonyma diktsamlingar ocli att August Hahr
hade massor av otryckt vers instuckna bland
manuskripten till Vasatidens borgar.
Karl Asplund, den redan under de första
studentåren mogne konstkännaren, började låta sitt rika
instrument tona, men Gunnar Silfverstolpe, vilken som
konsthistoriker sysslade med Ehrenstrahl, var ännu sökande
yngling och spelade på sitt i den svala ensamheten. Jag
hade redan som skolpojke träffat honom i Västerås, men
anade väl knappast då, att där i gymnasieidyllen växte,
blygsamt och stilla, upp en svensk skald. Erik
Blomberg intresserade sig som konsthistoriker för
Rembrandt-tiden; med tacksamhet minns jag den kväll då denne
konstliistoriske kamrat visade mig sin första diktsamling
i manuskript och då jag för första gången lyssnade till
de egendomliga, ömtåliga tonfallen av en ny poet. Ett
par gånger, tror jag, skymtade på seminariet en ung
man med runda, frågande ögon. Men han tycks inte
trivts riktigt med konststudiet — det var Pär Lagerkvist.
Hans första bok, Om ordkonst och bildkonst 1913, slog
en bro över från det nya måleriet mot den nya
diktkonsten, och han må därför tillåta, att han tas med i
sammanhanget.
Det var bara några av de många figurerna i det
poetiska konsthistoriska 1910-talet, särskilt under dess
första tid. Ty en efter en hade de diktande
konstkam-raterna kommit ned till huvudstaden, till olika yrken
ocli befattningar, och fullföljde där sin odling av både
konst och dikt. När 1920-talet nalkades, fanns det
ingen av dem kvar, och det kändes nära nog, som om
poesien tonat ut i den gamla staden. Det var väl en
hörselvilla, beroende på att man själv blivit ett decen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
