Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tamm-Götlind, Märta, En kvinnlig präst i Sverige. Minnen från studentåren i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
trädde fram i en svensk statskyrka. Vi klippa en bit
ur Dagens Nyheter för den 12 juni 1911:
»Icke en handsbredd golvyta fanns tom i det
väldiga templet. Bänkarna voro packade, och på golvet
stodo människorna i täta led i spänd väntan . . . Framme
på bänkarna närmast altaret syntes åtskilliga av
Stockholms prästmän . . . När de sistä tonerna förklingat av
kören, skymtar reverend Anna Shaws lilla gestalt uppe
i koret. Hon stannar vid en för tillfället framför altaret
rest talarstol, och här mellan vita syrener och hortensior
samlar hennes fascinerande gestalt med det snövita håret
och det bleka, livfulla ansiktet ögonblickligen den
väldiga åhörarskarans uppmärksamhet på sig. . . Det
underbara är, att i samma stund hon börjar tala,
försvinner känslan av att man står inför ett ovanligt
fenomen, att en kvinna på predikstolen är något nytt och
att rösträttsagitation från predikstolen i själva verket är
något för oss oerhört. Som pastor Shaw står där och
talar, lugn i sin livlighet, utan salvelse med en
obeskrivlig nobless över hela sitt uppträdande, tycks allting så
naturligt.»
I den konservativa tidningen Stockholms Dagblad
lästes:
»Pastor Shaw talade under andlös tystnad i det stora
templet. Hennes gester voro korta och starka,
understrykande och förklarande, det fanns icke i hennes tal
eller uppträdande något av den lysande oratorn, det var
orden själva och stämmans vädjande värme, som
imponerade. Hon blev själv mot slutet lika vit som hårets
gloria om hennes huvud, och jag tror icke det var någon,
som den dagen lämnade kyrkan utan att veta, att de
sett en sann Herrens kämpe och en sann kvinna!»
För den unga studentskan, som stod i kyrkans
mittgång endast några få meter från talarinnan, blev det
bela en uppfordran, ett eggande livsintryck. Hon
glömde den gången tid och rum och kände sig buren på starka
vingar mot höga ideal. Orden verka kanske patetiska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
