Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudberg, Gunnar, Olof August Danielsson. Ur liv och brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
sala. De korta omdömena i dessa sammanhang äro
oftast spetsigt träffande och märkligt säkra. Ännu är
det ju för tidigt att gå in på enskildheterna i dessa
personliga dokument, där mycket gäller ännu levande
personer och stundom kunde såra trots brevskrivarens
kända försiktighet — dylikt vore mycket mot hans egen
önskan. Men ett och annat drag av honom själv får
liksom en bättre bevisning genom breven än genom de
oskrivna minnena av honom, om än så objektivt
återgivna. I några fall må ban själv få tala; i andra få
dragen ur breven — ofta med stöd av återkommande ord
och vändningar — formuleras indirekt av dessa raders
författare. Jag samlar dragen under vissa närliggande
huvudrubriker.
Naturligtvis behöver man ej tvivla på, att det är en
lärd man, som skrivit breven. De syssla ofta med
vetenskapliga frågor — mitt i alla svårigheter under
efterkrigstiden (förbindelserna med Italien o. s. v.).
Danielssons mångåriga och frejdade etruskiska arbete,
dess mödosamma fortskridande och växlande detaljer,
är med i så gott som varje brev. Sysslandet med andra
problem var under dessa år mer sällsynt och har mindre
stadigt satt spår i breven. Regelmässigt beröras mina
egna skriftliga försök, då de sändes till honom, och
härvid gå kritik och välvilja hand i hand. Mitt arbete
med den lärde ocli universelle stoikern Poseidonios
tyckte han ej riktigt om; denne var för mystiskt betonad,
och han gav företrädet åt den äldre, mer rationalistiske
Panaitios — just i de år då man ville lösa Poseidonios’
gåta genom att i stället för honom sätta den lika
gåtfulle Panaitios. — Mot »litteraturfilologi» i nyare
mening hyste han stark misstro (»typ- och
klichéforskning»), men förklarar sig samtidigt (jan. 1926) vara en
»gammal kurre», som brukar ålderns rätt att avvisa, när
han inte begriper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
