Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andræ, Tor, En recentiors memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
oss det ouppnådda av manlig och världsmannamässig
elegans.
Den fattiga prästfrun fick inte sin dröm uppfylld,
inte förrän efter många, inånga år. Hon fick nöja sig
med att baka, safta, stoppa, sy och laga och framför
allt: spara, spara in i det otroliga och omöjliga, för att
klara fyra söners Uppsalavistelse och fem döttrars
skolgång. Men för mig har hennes »Uppsalafärd» en vacker
och symbolisk betydelse. Den talar 0111 en romantik,
som förgyllde försakelsen ocli den frivilliga
torftig-heten i många enkla hem, där man nekade sig allt och
vände slanten många gånger för att kunna ge ungarna
boklig bildning. Den fick sin glans från den vördnad
för akademisk bildning, som var bofast i svenska
prästgårdar, ett minne från stora tider, då kyrkan som
främst ansvarig förvaltade humanismens arv. I
drömmen kunde man låta förhoppningarna stiga nästan hur
högt som helst. Uppsala var vägen till heder och
framgång, till de obegränsade möjligheternas värld. Det var
värt varje offer. De som kommo från stora
förhållanden, enkannerligen stockholmaren, för vilken staden vid
Fyris snarast ter sig som bondkvarter, håla,
förvisningsort, kunna aldrig fatta eller ens ana det skimmer, som i
den enkle landsortsstudentens ögon omgav detta Uppsala,
som ban längtat efter redan i sin barndoms drömmar.
Så stod jag en dag i början av september 1903 med
kinden tryckt mot kupéfönstret, då tåget vid
Bergs-brunna gled ut ur den småtrista Upplandsskogen, ut på
slätten. Min blick följde Kronåsens skogiga linje för att
fånga den första skymten. Det var slottet jag först fick
se, och det blev en besvikelse. Måtten voro visserligen
storslagna, men ett slott borde ju ha allvarliga gråa
murar och detta var skärt, menlöst som på en
barnteckning. Domkyrkan slog mera an. Tornens och skeppets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
