- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
205

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderblom, Anna, Staby prästgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

värdarna, vad han tyckte om den långväga gästens
predikan. »Ja, se det tyckte jag inte alls något om», svarade
Gustaf Nilsson mycket avgjort, »men professorn talade
ju riktigt bra.»

Nu är också professor Newsom borta, över hans
minne står en underlig dager. Han jämte två andra
engelsmän, biskopen av Southwark ocli Father Hebert,
tillika med professor Nørregaard i Köpenhamn, som alla
deltagit i teologmötet på Sparreholm, gästade vårt hem
i ärkebiskopsgården den 10 till den 12 juli 1931.

Skulle man kunna säga att Staby prästgård slog ut i
blom, sedan Olaus Petri-stiftelsen bildats år 1908? Åren
1906—1908 betecknade en mycket allvarlig
sjukdomsperiod i Nathan Söderbloms liv. Det var i ett sjukrum
på Akademiska sjukhuset, som den stora donationen
lades i hans händer en marsdag 1908 efter tidigare
förberedande besök. En underbar tilldragelse är det, då fru
Anna Lindblad, född Östberg, kom, ledd av cn för henne
egendomlig instinkt eller intuition, som hon plägade
osvikligt lyda, och utan reservation eller villkor, utan
namn eller bestämmelser överlämnade allt detta till den
unge professorn, som ansågs modern och farlig och var
för donatrix personligen förut okänd. Sjukdomen hade
utom plågorna låtit honom känna, hur arbetskraften
sinade bort. Efter sjukdomen 1906 hade ban
komponerat musik till Ossian-Nilssons

»Att dö är en konst som var dödlig får lära.
Och lärd eller olärd han måste dock dö.
De många få vissna, men mejarens ära
vinns blott av det högsta och dyraste hö.
För bly eller krankhet sist digna vi alla.
Det gäller ej var eller huru vi falla.
Men falla för det som vår kärlek vet bäst
gör döden till seger och kampen till fest.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free