Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Söderblom, Anna, Staby prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
ligen liten och oansenlig för världen, men för oss, som
kommo från Paris och bott i några små burar högt uppe
i ett trångt, centralt kvarter, rymlig och därtill tänjbar.
En egen stuga betydde frihet för barnen att röra sig.
»Vad är det att ingen sergent de ville kommer här, om
vi springer på gräset?» frågade vår äldste gosse
förvånad. För honom hade storstadens förbud blivit det
normala.
Redan i Paris hade vi plägat samla landsmän och
andra skandinaver i vårt hem på måndagskvällarna.
Ej underligt att den unge professorn med en viss
trygghet bad studenterna, som i enlighet med då ännu
gällande sed uppvaktade honom med sång och tal på
universitetstrappan efter professorsinstallationen den 24
september 1901, vara välkomna ut till Staby.
Studentkårens uppvaktning för en nyinstallerad
professor har upphört. Professor Ulrik Quensel mottog
uppvaktning den 12 maj 1902 och professor Karl Petrén
något senare. Så vitt jag vet, var han den siste. I)et
blev vanligt att en nybliven professor avböjde erbjuden
uppvaktning. Och snart bortföll den vackra seden.
Kanske kan det vara av intresse att anföra något mer
ur detta Nathan Söderbloms tal till studenterna, som ej
blivit omtryckt, sedan det vid tillfallet stod refererat i
dagspressen. Det lydde:
»Uppsala studenter! För de hjärtliga ord min gode
vän, eder ordförande (doc. Odelberg) yttrat betygar jag
ödmjukt tack. Som han påminde om hade jag själv för
åtta år och tre veckor sedan förtroendet att för eder tala
på denna samma plats. Åtta år äro en lång tid i ett
människoliv. Och betänker jag, vad mitt inre liv under
denna tid skördat av tilldragelser, som vederfarits mig,
av dyra kallelseplikter samt av frivilliga studieplikter,
som mången gång hämmats av misströstan och yttre
svårighet, men som visat sig outrotliga, när jag tänker på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
