Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
mer än trettio år står fast vid min tes om Pauli
ödesdigra inflytande på västerländsk moral, hur mycket
som annars förändrats i sätt att se och tänka, det vet
jag alldeles bestämt. I det speciella fallet nödgas jag
t. o. m. erkänna, att jag delar Alfred Rosenbergs kritiska
inställning. Och det vill mer än mycket till.
Ehuru jag vid början av min akademiska bana hade
lika litet tanke på filosofiska som på teologiska studier,
vaknade mycket snart mitt intresse för filosofiska
spörsmål. Det var ett rent privatintresse. Det hade intet
samband med någon Uppsalafilosofi, det ledde snarare sina
rötter till Lund och skulle säkert av Uppsalafilosoferna
med en viss nedlåtenhet ha betraktats som en
skönlitterär böjelse. Primus motor var nog Hans Larsson.
Hans skrift om Intuition läste jag redan som gymnasist.
Den har för mig kvar sitt gamla värde trots den
Bergsonska intuitionsfilosofien, och hans essäistiska
Kleinkunst syntes mig innehålla mer av filosofisk
levnadskonst än all systematisk praktisk filosofi. De heta
religionsdiskussioner, som under min universitetstid
fördes både privatim och offentligt, gåvo ökad näring
åt intresset. Min s. k. kulturradikalism — en av de
mest intetsägande etiketter som präglats — hade
visserligen fört mig förbi de positiva uppenbarelse- och
bekännelsereligionerna, men för den kolarmaterialism,
som skulle bilda motvikt mot »kolartron», hyste jag en
instinktiv motvilja. Min läsning var synnerligen
blandad och osvstematisk. Jag studerade Schopenhauer och
Nietzsche, Kierkegaard och Höffding, Epiktet och Marcus
Aurelius och räknade även Guyau och Amiel till
filosoferna, men den populärfilosofi, som representerades av
Biichner, Hæckel, Max Nordau m. fi., lämnade mig
fullständigt oberörd, och för dem, som kunde uppge
nume-rären på de världsgåtor, som med tiden skulle knäckas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
