Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Danell, Gideon, Adolf Noreen. Ur en lärjunges synvinkel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
ningen! Skaror av lärjungar och vänner behålla för
livet i minne, hur denne professor inte var någon »pio
fessor», utan en enkel, god och naturlig människa, som
på ett underbart slösande sätt kom varje ny lärjunge,
hur grön och blyg som helst, varje ny mänska som i
det ena eller andra avseendet behövde hans hjälp,
personligen till mötes, så som man då för tiden knappt
trodde det vara möjligt i den akademiska världen. Den
som skriver detta har t. o. m. i ett par fall varit med
om att draga på sig fracken både när det gällde
anmälan till tentamen — överstökad på någon minut —
och sedan själva tentamen, de två enda tillfällen
praktiskt taget, då en ung student utan speciella relationer
personligen sammanträffade med en professor av äldre
typ. Även om Noreen alls inte var den ende i sin
professorsgeneration om att lätta upp umgängesformerna,
så återstår dock frågan, om han ej var den egentligen
drivande kraften vid detta högst nödiga befrielsearbete.
Denna fullständiga avsaknad av gammaldags
tung-roddhet i sammanlevnaden var väl också en viktig
förutsättning för Noreens av alla beundrade lärarförmåga,
kanske också för hans vittomfattande, på så många nya
uppslag rika rent vetenskapliga verksamhet. Här endast
ett ord om läraren från en lärjunge bland de många.
Också i föreläsningskatedern, varifrån de omsorgsfullt
förberedda föreläsningarna alltid framfördes på ett
livfullt personligt sätt, i ett talat, ej läst språk, hade man
den levande människan framför sig; och år efter år
behöll han också trägna åhörare, som ofta tävlade i att
göra »fina» anteckningar efter Noreens föreläsningar.
(Verner Enbloms och Odal Ottelins ansågos på min tid
komma närmast idealet.)
Men ännu mera omedelbart lärde man känna sin
lärare som personlighet vid de akademiska seminarie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
