Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malmberg, Gustaf, En östgöte på kungajubileum. Ett fyrtioårsminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
bjöd ett osökt tillfälle att under en enklare form taga
upp studentmötestanken, och så möttes Lund, Stockholm,
Göteborg och Uppsala. Uppsala var som sagt värd, och
Uppsala kan sådant — både i sak och stil. Stadens fäder
hade ävenledes slutit upp vid sidan av studentkåren och
öppnat sina hem för gäster, därjämte praktiserades
kines-ning i stor utsträckning. Första dagen var det stor fest
i Botaniska trädgården, festskrift, tal, illumination av
Törner. Det var i samband med denna som dåvarande
legationspastorn Nathan Söderblom såg skuggan av en
medverkande arbetare på Botanicums vägg, till vilken
bild han följande dag under utfärden till Sko anknöt
ett av sina mest berömda tal.
Senare på kvällen var det fester på Studentkårens lokal
och Norrlands nation. Nils Flensburg från Lund hade
skaldat, Kalle von Knorring, den populäre finske sångledaren,
bars i gullstol oc.h tal höllos i långa banor. Jag minns
i detta sammanhang bl. a. den i studentkretsar liksom
sedan i allt vidare kretsar uppburne »Julle» (Knut)
Kjellberg, göteborgarnas förre kurator. Han låg nu vid
Karolinska institutet, var i Uppsala som gäst och var
inkvarterad på slottet hos landshövding Per Bråkenhielm. Han
sprang upp i talarestolen och höll på sitt originella manér
ett av långa haranger, nyskapade ord och hårresande
vitsar och vändningar hopfogat tal, vari han uttryckte
sitt synnerliga välbehag med det hela och särskilt sin
glädje över det inkvarteringsställe som blivit honom
beskärt. »Jag tackade också landshövdingen vid middagen
i dag och sa’, att jag måste konstatera, att bland alla de
havandeskap jag känner till konungens
befallningshavandeskap är det angenämaste. Landshövdingen tog
mig i famn — och vi blevo Per och Knut.» —
Dagen därpå var utfärd båtledes anordnad till
Skokloster och dess utomordentlige rustmästare. Vimplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
