Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägerskiöld, L. A., Gustaf Kolthoff. Forskaren, medarbetaren och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
dyster jul utan ett spår av starkt. När de kommo till
Källeviken, var det sent. Helge fick ligga kvar över
natten och förplägades på bästa vis. Nästa morgon, när
han skulle segla hem till Gåsö, följde Kolthoff honom
till bryggan, letade fram den saknade dunken och sade:
»Helge ska’ väl inte glömma den här, den blir bra till
julen.» — »Det hade jag inte trott honom om, Kolthoff»,
kom svaret, åtföljt av ett illmarigt leende över Helges
bela skäggtoviga anlete.
Helge var själv rätt slug. Han visste var hummern
hade sin gång, och ban kunde sätta sina skäddegarn så,
att inte bara fisk utan även hummer fastnade i dem.
D. v. s. den tid, då man ej lagligen fick fiska
hummer. En landshövding från ett annat län låg och badade
i Lysekil. Han yttrade till Kolthoff, att det nog skulle
smaka med litet hummer, men att sådan inte stod att
få den årstiden. »Om greven far ut till Helge på Gåsö
och hälsar från mig, så kan nog detta ordnas.» Sedan
kom Helge in till landshövdingen ifråga ett par gånger
i veckan med det önskade i en korg. För säkerhets skull
låg ett lager ägg överst.
En dag mötte Helge dåvarande fiskeriintendenten
Gerhard von Yhlen. Denne hade ett gott öga till
tjuvfiskare. I stället för att söka smita gick Helge rätt på sin
fiende och sade: »Ska han inte köpa ägg?» — »Dra åt
–-» blev det önskade svaret, som ögonblickligen
åtlyddes.
Emellertid dunstade rykten ut om landshövdingens
hummerkalas, von Yhlen beslöt att själv genom besök
hos Helge få honom fast och om möjligt statuera ett
exempel. Fiskeriintendenten skulle naturligtvis köpa av
den goda fisk, som var sumpad utanför Helges brygga,
och han ville välja själv. Där låg en hel rad sumpar.
Helge rodde ut och satte kurs på den yttersta. »Nej du»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
