Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jägerskiöld, L. A., Gustaf Kolthoff. Forskaren, medarbetaren och vännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
tion visste råd. Det ställdes till med en stor auktion. Alla
och envar kommo vi med gåvor, som sedan för dyra
pengar skulle köpas av oss själva — och av våra gäster.
Kolthoff hade hl. a. gjort en underhår hybrid mellan
paradisfågel och nötskrika. »Fadren från Nya Guinea,
modern från Skuttunge i Uppland» stod det på
etiketten. Den hamnade hos Einar Lönnberg och gav
anledning till åtskilligt skämt med mer eller mindre
okunniga eller lättrogna ungdomar. Bland dem var en
lundensare W., som något år senare flyttat sina studier
till Uppsala. Han undrade hur en så stor dyrbarhet
kunde få stå öppet i ett studentrum. Lönnberg svarade,
att den var så noggrant beskriven både till det yttre och
det inre, att en eventuell förlust ej gjorde så mycket.
De närvarande lyckades visst ordna anletsdragen.
Det blev en strålande fest uppe i Läkarsällskapets
stora sal i det av sedermera biskop von Schéele byggda
vackra huset vid Odinslund. Gemenligen kallades det
Kroppen (= själens bostad) eller också Själaro.
Docenten, sedermera professorn A. N. Lundström
var auktionsförrättare. Hans sprudlande kvickhet bragte
säkerligen många bud att stiga högt. Oskäligt högt tyckte
nog en och annan fattig vetenskapsidkare dagen efter.
Sektionen hade skrivit ett nummer av sitt rätt
tvångs-fritt utkommande organ Piggsvinet, »alltid piggt,
stundom svinaktigt». Nå, vad sistnämnda egenskap
beträffar höll den sig blygsamt långt i bakgrunden.
Ifrågavarande tidningsnummers ledare behandlade tull- och
försvarsfrågorna, som då stodo på dagordningen. Som
vanligt under 1800-talets sista årtionden. I den förra
höll redaktionen styvt på Tullberg. I den senare ansågs,
att man ej skulle knussla med Lilljeborgs underhåll.
Dii minores bland de närvarande blevo ej heller allt för
illa åtgångna. — Tidningen lever visst än.
4 — XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
