- Project Runeberg -  Bland professorer och studenter : Uppsalaminnen berättade av gamla studenter och andra /
40

(1938) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolthoff, Esther, Minnet av en solskensmänniska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

med skämtet på läpparna och tjuvpojksglimten i
ögonen. Till ytterlighet hänsynsfull, ömhjärtad och
förstående gent emot både människor och djur lyste han upp
hela hemmet med sin närvaro.

1 hemmet växte upp fem barn. På senare år, då de
två äldsta och den yngste kommit ut i världen och
föräldrarna bara hade oss båda hemma, fick far för vana
att benämna alla barnen »flickorna», pojkarna
inberäknade, och jag såg många gånger en förvånad min i
ansiktet på våra tillfälliga gäster vid detta egendomliga
sätt att tilltala två unga män och tre flickor, när hela
barnskaran var församlad.

Far saknade absolut förmåga att förstå, att något
djur kunde vara besvärligt eller förefalla obehagligt.
I den damm, som av honom anlades i vårt hem
Granbacken, brukade en snok gärna hålla till. Mor var stor
djurvän, men hade en obetvinglig fasa för ormar. På
grund härav omnämndes aldrig detta husdjur i hennes
närvaro utan omdöptes av far till den långa grodan.
Allt emellanåt kunde han komma och säga till Ruth och
mig: »Nu, flickor, har vi den långa grodan i dammen».
Det gällde då för oss att skynda ut och infånga snoken,
och sedan bars den, vanligen instoppad i en strumpa,
upp i skogen. Men efter kort tid, ofta dagen därpå,
kilade den åter gladeligt omkring i dammen, visande
sina gula kindfläckar. En dag hade mor oturen att möta
snoken på gårdsplanen. Hon kom inrusande med
hjärtat i halsgropen. Far tog henne då ömt i famn och
sade tröstande: »Stackars lilla mamma, som skulle möta
en så hemsk drake på sin promenad.» En sådan tanke
som att i onödan döda ett »oskyldigt» djur skulle aldrig
fallit honom in.

I vår barnkammare odlade han mjölmaskar, med
vilka han matade sina tama fåglar, och jag minns ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blandpro/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free