Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den polska rörelsen och den italienska resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 DEN POLSKA BÖltEI.SEN OCH DEN ITALIENSKA RESAN.
ett sådant förfarande blifvit så allmän, att derest denna
förföljelse skulle mot all förmodan medföra några menliga
följder för honom, som varit föremålet, så blefve det icke
han, utan förföljarne sjelfva som skulle få skäl att darra.»
August Blanche följde honom till festen i Vesterås, der
man under jubelrop förde honom till Berget och med tal,
sång och skålar prisade hans martyrium. Nybom var viss
om, att kabinettens diplomati snart komme att dö och
efterträdas af folkens; han tyckte sig redan höra »de förebådande
ljuden af denna diplomatis verksamhet i de döfva
klämtslagen af denna Kolokol (= Klockan, Herzens tidning, der
Ba-kunin var medarbetare), som kallar folken till en verldsdom,
själaringningen öfver obotfärdige czarer, ottesångsringningen
till de förslafvade folkens stora påskdag.» Bakunin helsade
han som frihetens missionär:
»Välkommen till oss och vår fädernejord,
du romarande, som frihetens ord,
en flammande säd, kring dig sårl
Vi älska dig alla, ty du är oss dyr,
du guds missionär, du ryske martyr,
som mot målet offrande går!>
I Stockholm samlades omkring 200 personer den 28
maj till en bankett på Fenix. Meningen var att fira dels
Bakunin, dels asylrätten, hvilken hade gjort Sverige till en
fristad för flyktingen. Festen var tillika ett slags protest
mot regeringen, hvilken, såsom man trodde, genom en af
sina ledamöter ingifvit både Posttidningen och Dagbladet
artiklar, afseende att förbereda allmänhetens sinnen i händelse
af Bakunins eventuella utvisning.* Alla de liberale upprördes
af harm, och Blanche skref, kort före banketten, i sin tidning
en lågande protest mot höga vederbörandes åtgärd. »Pas
trop de zéle, Monsieur le ministre, pas trop de zéle
(Talley-rand)» — bär artikeln till öfverskrift. Illdådet mot Bakunin
skildras och kommenteras, och så vänder sig Blanche mot
* Författaren ansågs allmänt vara statsrådet Bredberg. Nu
omtalar emellertid L. De Geer i sina Minnen, att han skrifvit
artikeln i Posttidningen. Den innehöll — säger han —- »en historisk
framställning af Bakunins antecedentia och hans uttalade
kommunistiska åsigter». De Geer tyckte, att Bakunin »såg ut som den
värste bandit».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
