Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Folktribunen och diktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
F017KTBIBUNEN OCH DIKTABEN.
— »att riddarhuset håller på ståthållareembetet i Norge,
emedan detta ändå blefve ett sätt att få en svensk adelsman
in i norska styrelsen.» Han slutade helt brutalt med att
köra ut adeln. »Här hafven I intet att göra!» skrek han
till sina fiender, och när ädlingarne i salen lydde honom
och gingo, ropade han förbittrad, utan att kunna styra sig:
»Gå, ja gå I — Det smärtar mig mycket att ha varit
orsaken till hvad som skett, men om herrar adelsmäns
försvinnande ur mindre börssalen kan anses såsom förebud till
deras försvinnande ur representationen, så har jag verkligen
haft en lycklig afton 1»
Väl sökte han ursäkta och försvara sig i sin tidning,
ty, som naturligt är, ogillades hans ord, men ehuru han
icke talade förr än tre veckor senare, spåras ej någon ånger
i den skrifvelse, han offentliggjorde. Oviljan mot adeln
skymtar man äfven der. fastän han vill slå bort hela historien
med en qvickhet. »Var mitt yttrande» — säger han —
»verkligen så hiskligt? frågade jag samma afton en af mina
kamrater. — ’Det var det just inte’, svarade denne, ’men
du hade en så ful uppsyn, när du talade.’ -— Det har jag
också nästin alltid vid skenet af kronljus, men så är jag
deremot så mycket vackrare vid vanlig dager.»
Blanche var till hela sin karakter ett känsloväsen, egde
en alltför rik och alltför liflig inbillning för att kunna
sänka sig till en nyktrare prosa. Blanche hade nog ideer,
fruktbara och storslagna, men hur de skulle utföras i den
praktiska verkligheten, det hade han ej tålamod, ej sinne
för att klargöra. Hans roll i folkförsamlingen var att
elektrisera. »Hvad» —- plägade han yttra —- »förstår jag
mig på deras praktiska funderingar och ofta småsinnade
beräkningar. Men der det gäl’er att söka höja dem upp från
deras vanliga nivå och ge dem nya, högre synpunkter, der
är min plats 1»
Sjelf var han alltså medveten om sin styrka — och
sin svaghet. Vid valen till riksdagen 1862 sökte han
mycket länge att komma undan mandatet. Ja, han sade
öppet vid fjerde kretsens möte, att poetiska naturer, hvilka
han sjelf tillhörde, antingen taga sakerna för varmt eller
för kyligt. »De kunna» — yttrade han — »måhända
väcka en storm och äfven stilla den, men för det tysta,
lugna arbetet, hvarunder samhället småningom bygges, hafva
de sällan handlag. De kunna ornera frontespisen på bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
