Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DET GÅB ÄN.»
195
de icke mer alls kunna fatta, hvad vackert och rent i
verlden är, eller förstå något i grunden klokt om menniskan,
ehuru hon läst öfver dem.» Vidare böra älskande icke
bo under samma tak. Kärleken — säger Sara — lider
af »sammanboning eller hushållning, — — emedan folk,
som älska hvarann, mycket snarare reta, förarga och
slutligen förderfva hvarann, än andra som icke räkna på
hvarann och derför se mycket med kallsinnighet.» Lefver
man hvar för sig, undviker man att tröttna, att, såsom
orden falla, se hvarann »i alla dumma, ledsamma, stygga
stunder, ty de, som med olidlighet nöta sig mot hvarandra
stundligen, de glömma hvarandra snart.»
Allt detta är ju endast en återklang af Shelley, af
Schleiermachers funderingar, af George Sands ideer. Sara
har troligen både läst och begrundat dem; att hon icke
förgäfves slungat ut sina orakelspråk, finna vi i vår senare
realistiska diktning.
Dä går an väckte ett stort och mindre angenämt
uppseende. Åtskilliga broschyrer utkommo och bemötte den,
af Palmblad, * fru Silverstolpe, Snellman och August Blanche.
* Palmblads broschyr hette »Törnrosens bok, nämligen den
äkta och veritabla, utgifven icke af Richard Furumo utan af
Jiof-marskalken Hugo Löwenstierna sjelf» (Upsala 1840). Hans andra
broschyr »Den nyaste solförmörkelsen på publicismens himmel eller
sista akten i Går-an-dramat (ur tidningen Tiden med betydliga
till-lägg)», utkom först 1851 i Upsala och är egentligen framkallad af
Almqvists flykt ur riket, men behandlar dock temligen utförligt äfven
hans ^cr-öw-teorier. Palmblad är mycket hätsk och orättvis i sina
beskyllningar. Han kallar Almqvist »en köttets apostel», hans
religion raka motsatsen till kristendomen, der last kallas för dygd,
»arsenik för hvithet och oskuld», hans lära »en fullkomlig
upp-och nedvändning af de sedliga begreppen» och hans arbeten ett
försvar för »brottslig kärlek, bruten äktenskapstro, sinlig utsväfning».
För kuriositetens skull må erinras om, hur en annangår-an-btoschyr,
troligen af Z. Cajander, »C. J. L. Almqvists Det går an, uppfattad
såsom en kristlig idé, af en finsk flicka, jemte postscriptum eller
några finska runor» (Stockholm 1847), kommer till ett alldeles
motsatt resultat. Författaren kallar £Ä–ö«-systemet ett konststycke, som
»i anseende till sin grundkarakter bär en af kristendomens härligaste
frihetssanningar.» Almqvist vill, enligt författarens åsigt, att hvarje
förening mellan man och qvinna »skall vara förnämligast andelig
och enligt Guds visa föreskrifter, som i allo öfverensstämma med
naturen», samt »att ingen menniska måtte uppstå eller uppkomma
om icke genom menniskornas ömsesidiga kärlek, och icke genom
den »kärlek», hvaruti det sinliga elementet ensamt är rådande.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
