Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUBLICISTERNAS MAKT.
167
de till Aftonbladet eller till ett kontor i närheten af
ständerna, der en annan publicist, Theorell, skref dem; »och
på båda dessa ställen författades mängden af de anföranden,
som andades misstroende, bitterhet, hat och revolution.
Efraim Larsson ansågs vara Theorells vanligaste organ, och
Heurlin var den, som framsade de största grofheterna. At
Norberg gaf man en något värdigare hållning; Hans Jansson
framförde de vigtigaste sakerna, men Bengt Gudmundsson
kunde mot slutet ej mycket användas till följd af en
öfverhandtagande benägenhet för starka drycker.»
Rabulismen och publicisterna skötte alltså fiolerna. Den
8 september 1840 skref biskop Heurlin till biskop Kullberg
i Kalmar: »Ställningen är högst betänklig och utsigterna
för framtiden mörka och hotande. Rabulismen vinner
ständigt nya segrar och upplösningen fortgår med stora
stegl» Och 1841, då representationsförslaget blef hvilande,
yttrade bonden Strindlund om pressens stora makt: »Nu är
tonen mot detta förslag, men allmänna tonen är ombytlig.
Tonen göres och bestämmes af publicismen. Denna
hafstång, publiciteten, skall afnöta, hvad nu synes kantigt,
runda hvad nu synes ojemt, förgylla hvad nu synes mörkt,
rimliggöra hvad nu synes orimligt. Den skall vänja sinnena
vid hvad nu synes ovant.» Att Strindlund hade rätt skulle
framtiden utvisa.
Beskow var ursinnig på de djerfva publicisterna, hvilka
han kritiserade i tidningen Svenska Biet. Bland annat
öfversatte han Welhavens ord:
»I plumpa ord från tölpen och från glopen
Skall fosterlandets stämma uppenbaras,
Och fädrens kraft skall häfdas och bevaras
I triviala råheter af hopen.
Det är för sent att neka eller dölja,
Att skrikarföljet bland oss triumferar
Och äfven bättre män med strömmen följa,
Ty skriket oss i grunden dominerar.
Men kraft och sannings ord blott blifva kända,
När tomt munväder en gång gått till ända,
När ingen pöbeltidning utsigt har
Att i vår jord plantera sitt standar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
