Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Det minnesvärda året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
DET MINNESVÄRDA ÅRET.
Blanche synes dock förnämligast hafva skrifvit mera lätt
gods. Den politiska spaltfylnad, han består i ett par nummer,
utgöres af ett skämt med Europas potentater, och den granskning,
han underkastar några byggnader i Stockholm, förvandlar han
till en bollkastning med ordlekar och infall. Om
Brunkebergs hotell skrifver han i oktober: »Något hufvudlöst skall
väl finnas, om ej för annan orsak, åtminstone för att hedra
Brunkes minne.» Om bazaren och Riddarholmstornet
uttrycker han sig sålunda: »De tyckas icke allenast vara en
ren smaks antipoder, utan äfven, märkvärdigt nog, hvarandras.
Riddarholmstornet blir ej nog högt, bazaren ej nog låg.»
Och om Davidsons kafé, del nya templet på Drottninggatan:
»Måtte ditt tempel, o Davids son, i allt likna den vise
Salomos, så när som på dess slutliga öde!»
Den del af Freja, August Blanche redigerade, var teater
och musik, och der var han mera hemmastadd. Han skref
om de stycken, som uppfördes på teatrarne, den Lindebergska
Nya och den kungliga stora. På den kungliga satt man den
tiden i ytterplagg, ja pels. Salongen var oeldad,
värmeledning saknades; de olyckliga artisterna hade svårt att hålla
sig varma Kronan brann i taket med sina illaluktande
oljelampor, hvilka litet emellan gjorde fläckar på parketten;
sittplatser och parkettgolf voro klädda med blå linneväf, den
på 1830-talet ryktbara teatermattan.
Här satt den unge Blanche en septemberqväll och
granskade. Två pjeser voro uppförda på programmet denna
afton, Hedvig eller Banditbruden och En duell under kardinal
Richelieu. Den 2 oktober blef recensionen synlig. »En
banditbrud och En duell på samma afton samt dertill en ny
dekoration, målad af dekorationsmålaren Miiller från Berlin /»
utropar recensenten. »Direktionen hade synbarligen ansträngt
sina krafter — — och ändå ett bland de klenaste hus jag
sett; ty första raden och amfiteatern, under de fransyska
spektaklen vimlande af »benade hår» och beniga hjernor,
hade denna afton, utan biträde, åtagit sig representera
tomhetens symboler.» Så spelades Banditbruden med herr
Dahlqvist och fru Hjortsberg; båda ropades fram under ohyggliga
böckerna och förklarade, att målet icke kunde upptagas. Angifvelsen
hade tillkommit på så sätt, att den nämde bodbetjenten blifvit mutad
af en person, hvilken handlanden kort förut lagsökt för reverserad
skuld. Innan målet mot Hultberg hann till Högsta domstolen, hade
han sjelf beröfvat sig lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
