Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Barndomsår och barndomsintryck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TOLFTE FÖDELSEDAGEN.
9
August en skyddsgudinna, en genius, en mild och god fé,
som hjelpte* honom och ledde honom. Hon skaffade pengar
till hans böcker, när det felades, ofta med de otroligaste
uppoffringar från hennes sida. Hon följde hans studier med
ett märkvärdigt intresse, och när hon låg sjuk och gossen
läste latin, brukade han få sitta vid hennes säng och läsa
högt. »Litet förstod jag och intet förstod min mor, men
hon lyssnade till de latinska fraserna med samma
uppmärksamhet, som om hon i kyrkan lyssnat till en predikan.»
Någon gång upptäckte han en tår i hennes öga, och när
gossen frågade hvad hon grät för, svarade hon: »Jag bara
tänkte på hvad du, stackars barn, får arbeta för att kunna
lära dig alla de der svåra sakerna. Men lycklig den, som
kan arbeta och får lära sig något! Jag fick lära intet, jag!»*
Antagligen är det äfven ett minne från barnaåren, hvilket
ligger till grund för hans lilla skiss Den i2:te födelsedagen.
Tidigt blef han väckt af en skrällande hornmusik, skyndade
ur sin säng, klädde sig och gick ut. I rummet bredvid såg
han sin kära mor, blek och mild, »böjande sig öfver ett
hvitklädt bord, smyckadt med blommor, som bildade en
krans kring den stora saffransbullen, aldrig oftare synlig i
mina föräldrars hus än vid jultiden och då min födelsedag
firades. Min mor reste sig, gick mot mig, tog mig i famn
och gratulerade mig på min I2:te födelsedag, dervid hon
med tårar i ögonen tackade gud för det hon fått mig så
långt, och satte mig sedan i soffan framför det festliga bordet,
hällande kaffe i min kopp, och skar åt mig en mycket stor
skifva af saffransbullen.»
Ofverlycklig öppnar han sitt födelsedagspaket, som
innehåller en himmelsblå väst med perlemoknappar, »just en
sådan som jag under ett helt års tid önskat mig,» säger
han. »Jag hade sett gossarne Printzencreutz i skolan bära
sådana västar och dagligen bedt min mor om en dylik, utan
att tänka på olikheten i statssekreterarens och håboistens
(lås: hofslagarens) vilkor.»
Så tågar han till skolan, klädd i sin nya väst och lastad
med ett par saffransbullar, skolkamraternas andel. I
förbifarten- gör han en liten påhelsning i hökarboden, der han
brukade köpa en fjerndel smör åt modern; men när ingen
ser eller låtsar om hans nya väst, säger han till betjenten,
* Aug. Blanche: Den rodrutiga själen (En skådespel, äfventyr).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
