Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den stora freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39i —
förklaradt uttryck bredde sig öfver hans drag och han
nickade upprepade gånger.
»Ja väl, den bedriften tillhör nu fäderneslandet»,
hviskade han. »Större mål fanns ej för någon man
och hulpna blefvo vi alla, hvem som än utförde den
bedriften.»
Det var som en bindel fallit från Björnstads ögon;
det stora broderskapets, människokärlekens ljus gled
åter hän öfver detta sista mörker i hans själ. Han
reste sig och kunde från denna stund åter se klart.
Återigen hade det således varit själfviskhetens, det
starka »jag själf», »jag» i motsatt till »dig», »jag öfver
eder alla», som hade velat tvinga honom fram såsom
ensam bärare af detta stordåd; därför hade han ej
haft rast eller ro, ty ånger öfver sin väl öfverlagda
handling kände han ej, den viljestarke mannen; hans
gnagande oro hade endast varit en misströstan om att
ej kunna tillstå för sig själf, Björnstad från Forsgården,
den stormäktige: att icke hafva lefvat förgäfves, känslan
af att ej glida ut i det tomma rummet som ett onyttigt
ting — den själfförhärligande rätten att kunna slå
sig på sitt eget bröst, han, Björnstad, martyren,
och svara sig själf detta falska »därför» på
evighets-lifvets »hvarför.» Liksom om det för öfrigt berodde
på detta storvulna svar, när Herren en gång kallar
sin tjänare till räkenskap för huru han förvaltat de
tjugo, tio — ja det ena anförtrodda pundet?
Björnstad hade omsider funnit vägen till den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
