Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I löpgrafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 —
Många hörde ropet, utan att någon visste,
hvarifrån det kom; det troddes, fastän ingen kände den
väldiga röst, som utslungade glädjebudet öfver staden.
Det flög som en löpeld genom gatorna. Ett häftigt,
ändlöst jubelrop höjdes. Kyrkklockan, som ännu hängde
i en klockstapel öfver den källare, hvarest gudstjänsten
efter kyrkans brand måst hållas, klämtade som till
helgmål — ett befrielsens rop efter den årslånga
förskräckelsens marridt uppsteg ur folkets ångestfulla,
förpinade bröst: t Carl dat tolfte är död/»
Vid samma timma, den svenske konungen föll,
afstannade alla arbeten i löpgrafvarne. Följande dag
hölls krigsråd. Där beslöts att belägringen skulle
upphäfvas, och att hären oförtöfvadt skulle tåga tillbaka
till Sverige. Den 20 december hade alla svenskar lämnat
Norge. Af general Armfelts nordanfjällska
härafdel-ning kommo knappast 500 man tillbaka öfver fjällen.
Omkring 9,000 man dukade under vägen under för
vinterkylan, snöstormarne och hungern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
