Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycksbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 294 —
niskor, klädda i nattdräkter, sprungo fram, ropade,
fingo svar, försvunno. En minut senare strömmade
man ner åt gatan, där gevärsskotten begynte höras.
Ingen borta ifrån faran, alla fram emot den.
Ögonblicket, det fruktade, det hvarpå man under månader
väntat och förberedt sig, var nu inne: svensken bröt
in öfver Fredrikshald.
»Svensken!» skrek Casper och släppte Olaug.
»De mordbrännarna! Vårt dyra bageri är i lifsfara
— Gud fader, fräls oss!»
Skräck och förfäran aflöste hans erotiska känslor.
Med ett språng var han borta vid dörren och ruskade
med all kraft i den. Bullret på gatan tilltog, en bölja,
som steg under stormens ande, ett entonigt, mäktigt
växande brusande, som i sig upptog alla ljud.
»Svensken, svensken!» ljöd det i luften, från takåsen till
källaren.
Casper fortfor att rycka i dörrlåset och utstötte
hesa rop om att blifva utsläppt. Ulla som ställt sig
på lur utanför dörren, öppnade den med trugande
händer. Casper for ut men hade besinning nog att
hjälpa jungfru Halvorsen med att knuffa Olaug
tillbaka och stänga dörren försiktigt efter sig.
»Passa noga på min unga brud, att ej min heder
lider något afbräck, medan svensken är här», ropade
han, i det han for ner för trapporna. »Hon är min
och jag är hennes.»
Ulla hörde med olycksbådande leende Olaugs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
