Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Colbjörnsens »brokiga karlar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 249 —
ersatte rutan och där allt röjde den djupaste nöd och
armod. Colbjörnsen stannade sin häst och knackade
med skaftet af ridpiskan på luckan till dörren.
En man kom ut och utom sig af glädje öfver att
se Colbjörnsen i den hvita danska uniformen i stället
för svenskens blågula, sprang han ut midt på vägen
och tog hästen i betslet.
»I Herrans namn, kom in, I ären ju våt, och hästen
flämtar af trötthet. Visa mig den stora hedern att
komma in i min ringa hydda!» bad mannen.
Colbjörnsen fattade tygeln.
»Jag har i natt viktiga saker att uträtta och
önskar endast höra, hvar I hafven sett till svensken
i kväll.»
»Svensken var här i solnedgången och tog vår
get, men betalade den. Han talade vackert för sig
och lofvade oss ett nytt hus, när han kom till styret.
Vi läto honom prata och tego. — Låt mig åtminstone
få tillåtelse att smyga mig genom hans förposter,
medan I hvilen ut i hyddan. Jag är igen om en
timma med godt besked.»
Colbjörnsen skakade på hufvudet.
»Så låt mig åtminstone få springa före er häst
för att under vägen vara eder till nytta», bad mannen.
Medan han talade, kom hustrun ut, och
Colbjörnsen observerade, att de smekte hans häst, klappade
honom på mulen och gaf honom smeknamn, allt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
