Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockaren från Id
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 211 —
»Våren hälsade, I gode män och bröder!» sade
Colbjörnsen med en hjärtlig rörelse med handen.
Ett kort men välvilligt brummande hördes från
de församlade.
Björnstad stod bredvid sina män, stödd på bössan,
och betraktade detta möte med ett öfverlägset, hånande
leende. Colbjörnsen visste hela tiden, att Björnstad
stod där. Han vände sig plötsligt mot honom och sade:
»Hvad vill du, fredlöse man!»
»Ingenting, och I vinnen intet med allt ert mod»,
svarade Björnstad. »Du vill ju nu ut för att krossa
vår fiende; men hvar är han, Colbjörnsen? Ar det
han som är därute, eller han som är härinne? Honom
därute kunna vi jaga bort; den härinne måste röjas
ur vägen.»
Colbjörnsen betraktade honom med sträng blick.
»Här är ej tid eller plats att tvista om sådant,
när fienden står för dörren.»
»Hvar två eller tre norrmän äro församlade, bör
också norskt tal hafva rätt att ljuda — där är min
kyrka!» svarade Björnstad och sträckte ut handen.
»Jag säger, att fienden också finns här inne. Stängen
för eder, I gode Haldensare, spärren eder hamn,
värnen eder med all den mandom I ägen, fienden som I
värjen eder emot, sitter i högsätet i edra egna hem;
det utländska herradömet är den kräftskada, som förtär
vår lefver; kriget med svenskarna är en ringa fara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
