Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En falsk signal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 197 —
smala öppningen och stucko sina lansar in under stenen
i olika riktningar. Ett hest och genomträngande skrik
ljöd inifrån.
»Där träffade jag nog steken», anmärkte den ene
ryttaren kallt och skickade ännu en duktig dubbelstöt
i samma riktning.
Skriket inifrån hålan gick öfver i ett långt utdraget
tjut, som tilltog vid lansstöten, tills det plötsligt dog
bort i ett smärtsamt rosslande.
»Nu tutar han nog sin egen reträttsignal», yttrade
Månsson. »Ärligheten bjuder en dock att tillstå, att
norrmännen ha ett märkvärdigt geni som musici.»
Han aflossade till afsked sin pistol in i hålan
i riktning mot klagoskriket, hvilket plötsligt
förstummades, steg åter till häst med sin kamrat och såg ut
öfver slätten.
De andra ryttarna vände med oförrättadt ärende
tillbaka från skogsbrynet. Klockaren hade, gynnad af
skymningen, klippblock och obanade stigar, kommit
in i skogen, där hvarje förföljelse till häst skulle varit
utan gagn. Under eder och innerligt menade
försäkringar om att Norge var det mest gensträfviga och
rebelliska land, de hade krigat i, red truppen tillbaka
till lägret.
Inne i klippöppningen hade dödsskriket
förstummats. En djup stillhet härskade åter öfver trakten.
En stund efter syntes en mörk skepnad, hvilken
försiktigt rörde sig framåt från buske till buske och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
