Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En falsk signal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 190 —
gungande kronor, det vill säga i afhugget tillstånd.
»Hallå, du där med skinntröjan; dinglar du också i
lycksalighet? Det gör jag, men ingen kan se det, ty
jag sitter fast här i min halmlåda och svänger jorden
rundt — singdudelejdej — hopsasa! — Hälsa dem
därnere i Fredrikshald!» vrålade han efter klockaren
och Halvor! »I morgon tager jag min käraste i ert
rikaste köpmanshus. — Gebe, gebe Gott, dasz es
im-mer so wäre!»
I refrängen instämde de kringliggande, som rotat
sig i hop i klungor och under eder och skratt turades
om att ligga öfverst.
När de nått den sista vaktelden kramade Halvor
klockarens hand och hviskade:
»Det var nära, morbror; men jag kunde ej göra
det, min hand blef alldeles som förlamad, då jag skulle
till att spänna pistolen.»
»Kungamördare ha ej någon varaktig stad på
jorden», sade Bakke.
»Men i himmelen! — De skulle besjungit mitt
namn i alla dalar, öfver alla fjäll ända till Ishafvet, om
jag räddat mitt land och skjutit honom», klagade
Halvor. »Jag kunde ej, morbror, jag kunde det
omöjligen icke! Det var något som kramade kraften ur
mina egna fingrar. — Nu kunde jag varit den störste
hjälten i hela Norges land.» Halvor slet mössan af
sig och stampade på den i vanmäktig sorg.
»Hör, morbror, hvarför kunde jag ej, hvad var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
