Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmets fågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 128 —
och skära, ej kriticerade, endast kända, konstens konst
från naturens hjärta.
Nu hade Olaug nickat till Halvor, andra toner
vällde fram, mörka, vilda; de skulle senare få sitt
uttryck. Stråken, som modren andades sin välsignelse
öfver, var mäktig af alla tonarter. Nu svarade han lugnt:
»Ja, Halvor har rätt, Olaug bör resa till staden.
Jag hörde ju själf nyss härinne, att den svenske
underofficeren lofvade att komma tillbaka hit i morgon.»
Olaugs och Jörgens blickar möttes forskande efter
lifvets största gåta. Funno de svar på sin fråga? Det
visste de ej.
Plötsligt ljöd ett skrik öfver frän andra sidan af
klyftan. Jörgen sprang till fönstret. Guru utstötte ett
förskrämdt kacklande och flaxade med vingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
