Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »K. M.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
knifvar. Så vinkade hon till Jörgen och lämnade
rummet. —
Utanför på fjällkanten stod Olaug.
Ulla stannade och betraktade henne med osäker
blick; så tog hon ett raskt beslut och gick bort till
henne.
»Ar det Olaug?» frågade hon och lät med
förvåning sin blick halka öfver den smärta gestalten, tills
hon fästade den på det likbleka flickansiktet med de
stora, tindrande ögonen, som med ett tydligt uttryck
af ovilja mötte hennes beundrande blick.
Olaug vek tillbaka ett steg mot fjällranden och
svarade med darrande röst:
»Ja, moder, jag är Olaug, familjens i skam födda
barn!»
Ulla ryckte till som träffad af en pisksnärt.
Jörgen hade följt med ut i det fria för att se Ulla köra
bort. Han blef ett stumt vittne till moderns och
dotterns första återseende.
Ulla mätte den raska flickan med en hvass blick
och sade:
»Jag ser, att min gamla, svaga mor ej har förmått
tukta dig med ris och färla. Du skall få höra af mig
vidare om någon tid.»
Därmed vände hon Olaug ryggen och gick till
slädan, som strax därefter förde henne och Daniel till
Fredrikshald.
När Olaug blef ensam, svek henne modet. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
