Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra scenen.
Ett rum i slottstornet. En vindeltrappa leder opp i
tornet och en nedgång synes till undre fängelserummen. Man
hör er från den forstnämda häftiga roster.
ERIK. BEURREUS.
BEURREUS (som kominer först utför trappan,
drar konungen i kläderna med sig).
Eör Guds skull, hör, o konuug, och mig följ!
Ers majestät skall, fruktar jag, angripas
Af yakans, tankens, orons öfyermått.
Sjelf stjernan bleknat utaf yaka re’n
Och hänvist ned till jorden er.
ERIK.
Än se’n ?
Der var det ju som mina blickar dröjde
Bland skuggorna, gestalterna, som höjde
Sig rundtomkring ur skog, ur mark, ur vatten ...
Nå, dimmorna, som ni dem kallar.
Ja, lika godt! Såg ni den dunst- och dimverld?
Oöfverskådeliga massor ryckte först
Eram i kolonner, slutna, täta, långsamt
Och tungt ur skogens djup framvältrande —
Ogenombryteliga skuggfålanger -
Och gjorde halt på vida Eyrisvallen.
. Se’n lågo uppå huk långs Fyrisån
I spridda flockar andra som utposter,
I vida gråa kappor djupt insvepta;
Och mot afgudahuset der norr ut
Sidmantlade högtidligt andra skredo,
Att blota för de gamle höge gudar;
Och andra skaror stodo, suto, lågo
Kring högarna på ting, så visligt stumma.
Nå, rista hufvu’t ej, medlidsamt vis!
Hvad, tror ni då, att natten måste sofva,
För det att menskan sofva bör om natten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
