Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till ditt försvar: “Jag är, som har befalla;
Dii lyda blott“. — Det är den lott vi ega,
, Vi furstar, högt afundad utaf alla:
För våra infall alla hinder falla;
Hvar nyck, hvar vink bli blindt och fort åtlydda.
Passionerna, de små och stora flere,
Som, spejande, utur sin mörka hydda
På djupet af ett syndigt kött härnere
Lömskt sig på onda ögonblicket smyga —
Dem hjelpen I beställsamt fram i dagen,
För att på fjeskets lätta vingar flyga
Framför besinningen, som, utaf ånger slagen,
Sent kommer efter fram till samvetslagen.
När opp i andra menskors hufvu’n stnmma
Och onda tankar sig ur lustan höja,
Och bilda sig till hugskott, galna, dumma,
Likt dimmorna, som öfver träsken dröja
De tusen hinder för sig vanligt röja
Af tidsutdrägt, af motstånd, oförmåga,
Tills ögonblicket sprungit af sig yrseln,
Och mattad blifvit galenskapens låga;
Förnuftet, återkommet nu till styrseln,
Blir dg igen och redigt, fritt kan våga
Att låta höra högt sin herrskarvilja;
Och menniskan, den handlande och sanna,
Kan ifrån sjelfsvå^d frihet ljusligt skilja,
Och träda fram med klarnad gudapanna,
Sitt kall som bunden och dock fri besanna.
I stället för de tjensteandars skara,
Som sig beställsamt omkring fursten svänger,
Gif honom blott en vän, en enda bara,
Som fast vid honom, fastare dock hänger
Vid helig sanning, — som till tronen tränger,
I honom oförfalskad, oförfärad, —
Och talar, bittert ej, men lugnt och stilla,
Tills han blir hörd, blir lydd, blir ärad,
Och ej för hofgunsts, ej för folkgunsts villa,
Sin höga kallelse vill dårligt spilla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
