Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men du är bror; i dina ådror rinner,
Förutom Lauenburgiskt, väl af Yasa
En droppa blod. Den bön, som brinner
På mina läppar, o! kan du så rasa,
Att den ej väg till brodershjertat hinner?
Yid allt vi ha gemensamt jag dig minner:
Yid faders-skuggan, som bedröfvad blickar;
Gemensamheten i det väna ljuset
Och ömheten uti fÖräldrahuset;
Yid salig barndom, som än sorgset skiciar
Sin oskuldsblick hit efter oss; vid alla
De ord af smicker, hvarmed du mig smeka —
Af ömhet, hvarmed du mig brukat kalla;
Yid det beskydd, som mannen ej får neka
it qvinnan, — skönheten har rätt befalla: —
O! låt mig bedja, låt mig hoppas våga,
Min älskling frikänd, frisläppt mig du gifver,
Att jag må fången sedan honom hålla!
Se’n i min kärleksboja smidd han blifver,
Jag svarar dig, han skall ej uppror vålla.
ERIK.
Jag känner denna kärleks ömma ifver.
När njutningen har tömt sin bägare i botten,
Så börjar mannen, husbonden att pocka
På hustru-arfvet och på hemgifts-lotten;
Då börja ärans, maktens röster locka,
Och gerna himlen öfver brudnattssängen
Man ville se förbytt i tronens purpurhängen.
CECILIA.
Att du i bitter stund vill bittert skämta
Och leka med en q vinn as grymma smärta,
Med offret, som i dina klor ses flämta!...
Fräls från förtviflan detta ömma hjerta!
(kastar sig neder och omfattar hans knän.)
Låt mig vid denna källa trösten hemta!
Kring dina knän jag lindar mina armar
Och släpper dig ej förr än jag bönhöres.
Mins, att en Gud sig mildrikt ock förbarmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
