- Project Runeberg -  Erik den fjortonde. Sorgespel i 5 akter /
16

(1873) [MARC] Author: Johan Börjesson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ERIK.

Du arma, varma, sköna svärmerska,
För vek att motstå, afslå kärleks makt,
Och äfven att dess boja lycklig bära!
Hvad vill du — kan jag, att dig lyckliggöra —
Dig, som min lefnads enda lycka är?
Låt dig förströ! Uppfinningsrik och slössam
Jag lustbarheter, fester, lekar, nöjen
Vill mana fram och jaga dagen trött
Med dansar, jubel, lust och skämt och löjen,
Tills yr han sig i nattens armar kastar,
Som öm, förtegen till hans möte hastar.

Vill du ha skatter, för att okänd, gifmild,
Dermed i kojans glömska nöden mildra,
Att deraf strö med öppna händer ut
På dina tycken, dina infall, nycker?
Och hvad min faders karghet spart i Eskils
Gemak, jag lägger för din fot — beskattar
Mitt rike, att dig konungsligen rikta.
Låt högheten, låt glansen smickra dig;
Och ur den obemärkthet, der du gömt —
Lik perlan uti musslans ringa skal —
Din skönhets blygsamt oförstådda värde,
Jag lyfter dig till jemnhöjd med — högt öfver
Hvar qvinna vid mitt hof, uti mitt land.
I Österlandets tyger klär jag dig och färgar
I Tyri purpursnäckor dina mantlar.
Som stjernor uti natten, i ditt hår
Min kronas diamanter ut jag sår,
Att, af beundran och af afund rusad,
En verld till dina fötter sjunker tjusad.

Du skakar hufvudet, ser misslynt ut!
Jag vet, du fängslas ej af dessa ting,
Som omotståndligt qvinnohjertan locka
I snaran, faran af sin allförtjusning.
Men du ett hjerta har för ömhet dock,
Och danadt för att tjusas, liksom tjusa;
Att, älskande, med kärlek lyckliggöra,
Och utaf kärlek lyckliggöras ock.
Gör dig min ömhet endast smärta då?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bje14/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free