Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Framställningens medel och förfaringssätt - 1. Orientens skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behaglig och rörlig omritning. Den menskliga bilden är denna
konsts högsta uppgift; derefter de högre organiserade djuren.
Växtverlden kan endast användas såsom förklarande bihang till
ett plastiskt verk; hennes rikt omvexlande, oroliga enskildheter
motsätta sig den bildande framställningen.
Formens skönhet är plastisk, framställer sig som en verklig
kroppsyta, men de många sköna ytorna sammanbindas till större
enhet genom konturen, om ritningen. Konturens skönhet motsätter
sig hvarje kantighet, allt, som uppkommer genom sammansättningen
af raka linier. Den fria våglinien och ovalen äro den
sköna omritningens mönsterbilder, och den enda form, der sådana
konturer framträda, är menniskokroppen. Bildhuggarkonsten kan
ej efterbilda någonting fullkomligare än den sköna, ungdomliga
menniskogestalten, blomstrande i sin fulla kraft. Blotta kopior
må hon dock ej framställa; ideala menniskogestalter skall hon
med konstnärlig begåfning bringa i dagen. Då hon blott har att
göra med den plastiska formen såsom sådan, försmår hon allt
biträde af färgen. Emellertid begagnade sig både antiken och
den kristna medeltiden i större eller mindre omfång af färgens
medverkan (polykromi).
1. Orientens skulptur.
Uti Indien stod bildformandet, i lika hög grad som arkitekturen,
i beroende af den religiösa uppfattningen. Det hemlighetsfulla,
mystiska i grottemplet skulle stegras genom motsvarande bildliga
framställningar. Men folkets fantasi hemtade icke
sina gudabilder ur en klar åskådning, icke ur rent menskliga
föreställningar, utan ur drömmande, dunkla aningar. Så snart
derför gudarnes bilder, historien om deras underbara öden och
den djupa, hemlighetsfulla skräcken för det otillgängliga gudomsväsendet
skola bringas till åskådning, söker man hjelpa sig med
ett till ytterlighet drifvet symboliserande, hopande af hufvuden
och lemmar, armar och ben eller de besynnerligaste sammansättningar
af mennisko- och djurkroppar.
I allmänhet anbragtes sådana framställningar i starkt utmejslad
relief å topernas och pagodernas utanväggar samt, i det
inre, öfver pelarna vid gesimsen och i nischer.
Uti landen kring Eufrat ha, genom fransmäns och engelsmäns
forskningar, talrika bevis på en urgammal konstverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
