Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Den gotiska bygnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11. Den gotiska bygnadskonsten
(13:e till 15:e århundradet).
Denna bygnadsstil har icke erhållit sitt namn af eller efter
goterne; han benämdes blott så af italienarne, under renässansen,
hvilka härmed spefullt ville beteckna någonting sällsamt,
barbariskt. I senare tider har man stundom begagnat benämningen
spetsbågsstilen, hvilken dock är oriktig och förvillande, emedan,
såsom vi nyss sågo, spetsbågea förefinnes redan i den romanska
stilen. Att denna konst till sitt ursprung är nordfransk
bevisas af minnesmärkena. Den gotiska stilen uppträder nämligen
först under senare hälften af 12:e århundradet uti och omkring
Paris (kyrkan St. Denis, Nôtredamekyrkan). Snart derpå
öfverflyttar den till England, der den erhåller en rik och ganska
sjelfständig utveckling. Först något längre fram i tiden, eller
omkring 1220, uppenbarar den sig i trakten af Rhein, kämpande
med rundbågen och slutligen besegrande denna. Tiden för den
egentligen stränga stilen räknas från 1225-1275; den sköna
stilen åter, den fulländade gotiken, tiden af glans och rikedom
förening med ädel måtta och regelbunden genombildning af alla
delar, räcker från omkring 1275-1350, och stilens urartande
åter från omkring 1350-1450.
Denna bygnadsstil, ursprungligen en fri ombildning af den
romanska, erhöll sin utpräglade och betecknande hållning hos de
germaniska folken, hvilka, oaktadt den romanska andens härliga
utveckling, likväl sökte ett sjelfständigare uttryck för hvad de
inom sig erforo. Hans karakter är frihet, lätthet, djerfhet. Smärta
och högburna lyfta sig hans alster mot ljuset; han inskränker
bredden, vidgar höjden och förverkligar med makten af sina
spetsbågar de djerfvaste konstruktioner. Den stolt uppstigande
spetsbågen höjer sig lätt på bygnadens pelare och kolonner, hvilka,
med sina rika fördelningar och hålkälningar, likna smärt
uppskjutande trädstammar. Kapitälen äro omslingrade af sirligt bladverk.
Ofvantill utlöpa pelarna uti strålformigt sig spridande gördelbågar
ech kantbågar, hvilka gifva den djerfva bygnaden karakteren af en
frodig skog. Den tunga, döda stenmassan är öfvervnxen af de
smärta pelarna, af de höga, hela väggytan upptagande fönstren,
hvilka senare tillföra det inre en dittills ej uppnådd belysning.
Dessa vida fönsteröppningar med sitt i mångfaldiga former
vexlande rosverk, hvilket utvecklar sig ur de kraftigt profilerade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
