Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den romerska bygnadskonsten - 7. Den fornkristna bygnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i en miniatyrbild. Boningshusen, till exempel det så kallade
Sallustias’ hus, bära, särdeles genom det inres rika
utsmyckning med målningar, vitnesbörd om invånarnes lefuadslustiga och
glada lif.
7. Den fornkristna bygriadskonsten.
För att finna de första spåren af kristen bygnadskonst måste
vi nedstiga uti katakombernas trånga, tryckande gångar, hvilka
likna schakt och stollar uti bergverk; de brötos i svartaktig, porös
tuffsten och användes hufvudsakligast till begrafvande af döde,
hvaraf de ock kallades cemeterier. Katakombernas sidoväggar
äro både till höger och venster flerfaldt urhålkade och förete låga
och smala, men djupa öppningar, knapt stora nog att rymma en
menniskokropp. Uti dessa hål insköt man de dödes lik, och
öppningen tillslöts med en skifva, hvarå ristades den dödes namn
eller Dågon konstnärlig beteckning af grafven. Då mera utmärkta
personer, såsom biskopar eller martyrer, skulle begrafvas,
urhålkade man en rymligare grafkammare och prydde dennas väggar
med enkla målningar. Älven derförutom finner man understundom
höga, rymliga kamrar, hvälfda och försedda med nischer
samt med väggar och tak betäckta af målningar, tydligen
kapellartade anläggningar, bestämda till gudstjenst.
Denna konst- och formlösa början till en kristen
bygnadskonst tillhör de första århundradena af vår tidräkning. Först
sedan den kristna läran blifvit statens religion, såg man sig
föranlåten och i tillfälle att uppföra värdigare bygnader till Guds
dyrkan. Ehuru väl de hedniska templens bygnadssätt föga lämpade
sig för ändamålet och blott undantagsvis dertill användes, kunde
man dock ej annat än tillgodogöra sig de antika konstruktionerna
och fann den romerska basilikan svara mot behofvet. Det
långsträckta, fyrkantiga, uti tre eller fem skepp genom pelarrader
delade rummet erbjöd nämligen församlingen tillräckligt utrymme,
och den halfcirkelformiga, för det mesta upphöjda och afskilda
slutafdelningen egnade sig särdeles väl för upptagande af altaret.
Här fingo ock biskopen och presterne lämplig plats midt emot
församlingen. Sålunda uppstod den fornkristna basilikan, som
bygdes från vester till öster på det sätt, att det halfrunda slutet
på midskeppet (absis eller concha) vändes åt öster och höjdes
från golfvet med några trappsteg. Den nyss nämda halfrunden
skildes understundom genom ett korsformen fulländande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
