Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Falska åsigter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
deri, som ej ansetts öfverensstämma med förnuftet
och naturen, eller så förklarat det, att det måtte synas
öfverensstämmande dermed.
Emot denna åsigt må invändas, att Gud så
aflägsnas ifrån verlden, att vi äro så godt som utan
honom; den är derföre föga bättre än ateism. Den
leder också lätt och ’ följdriktigt till uppgifvande af
den fria viljan, till upphäfvande af den väsentliga
skilnaden mellan rätt och orätt och följaktligen till
ansvarslöshet för hvad man är och gör. Derrna
benägenhet synes till exempel hos Hobbes och
Bolingbroke. Yidare motsäger deismen medvetandets
djupaste vittnesbörd, i det den nekar menniskan det
umgänge med Gud, som hon af naturen kräfver; och
den gifver oss en Gud, som hvarken är fullkomligt
helig eller god, ty han hvarken ingriper styrande uti
en verld, som visserligen lider af sedlig oordning,
eller bereder någon tillfredsställelse för det djupa
kraf efter umgänge med honom, som han dock
nedlagt i menniskans väsende. Rationalismen, som står
närmast kristendomen, aflägsnar dock Gud allt för
mycket ifrån verlden och erbjuder menniskan ett allt
för svagt medel till upprättelse, hennes egen kraft.
"Du kan, ty du bör", var en sats, som låg till
grunden för Kants filosofiska sedelära; och han ansåg att
man borde kunna i sig sjelf så förverkliga Kristi
karaktär, att man vore behaglig inför Gud 1).
Slutligen, deismen förklarar icke, såsom teismen så
enkelt och tillfredsställande gör, så långt den går,
1) "History of Philosophy" af F. Ueberweg, del. II, sid. 181—187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
