Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
gamla. Bakom de långa bänkarna funnos andra,
mindre, som gåfvo plats för högättade kvinnor ocb
för män, som visserligen icke tillhörde det lysande
sällskapet, men som likväl kunde anses mera
betydande och ärevärda.
Helt få af de många platserna voro obesatta,
då tvenne silfverklockors pinglande förkunnade
furstens ankomst. Alla reste sig. Endast den
gamle Selerel, som fått en hedersplats till höger
om furstens stol förblef sittande. Han kunde icke
resa sig; ban hade icke en aning om hvad som
stod på, eller hvar han befann sig. Han stirrade
framför sig och rörde sakta sina händer ocli
mumlade något, som ingen förstod.
Draperierna drogos åt sidan, och fursten trädde
in. Han blef stående ett ögonblick men gick sen
med raska steg och utan att se sig omkring fram
till sin stol. På hans vänstra sida gick Barrelen,
på den högra struttade Savagrin. Hans hufvud
skakade i ett, om af ålder eller af bekymmer, var
svårt att afgöra. Äfven Barrelen såg allvarlig och
nästan förskräckt ut. Men icke så fursten. Han
smålog, smålog för sig själf och stirrade ned på
mattans brokiga mönster.
Framkommen till sin plats vände ban sig om.
Han lyfte hufvudet för att hälsa.
— Jag Åman —
Savagrin grep honom i armen och hviskade
något i hans öra. Han nickade och sade helt högt:
— Ja, ja. Du har rätt.
Därpå sträckte han ut sina händer.
— Jag Solivro, Aeretaniens furste, hälsar eder
alla. Jag önskar eder ett lyckligt möte.
Han satte sig.
Alla sjönko ned på sina platser ocli
begagnade den korta fristen till att hviskande fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
