- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
210

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

förgöra ett helt släkte, hade icke lyckats
tillfångataga en enda förbrytare. Så talade dessa
människor. Och under det de talade, blefvo de så
förvånade och så glada öfver sin egen godhet, att
man kunde få se dem fälla tårar af ljuf rörelse.

Ostata var bland dessa fromma. Hon begärde
tillträde till slottet oclx infann sig i furstens
gemak, där han samlat kring sig sina förnämsta
krigare och hofmän. Hon talade milda och vackra
ord; hon bönföll, att han måtte afstå från ett så
grymt och farligt företag. Hon påminde honom
om den milda furstinnan, hans moder. Hon föll
på knä och kysste hans klädnad. Hon grät.
Hennes sorg var vackrare än hon själf.

Solivro blef så häpen, att ban icke fann
något svar. Men Barrelen kom honom till hjälp.

— Det är illa, sade ban, att kvinnor tala och
lägga sina tankar i mäns rådslag. Men än sämre
vore det, fall männen lyssnade till ord, som äro
lika oförnuftiga som vackra.

Därmed räckte han sin syster handen och
förde henne ut ur salen.

Det sägs, att den, som ikläder sig en
krigares rustning, äfven ikläder sig en krigares mod
och begär. Och några afundsjuka hånare påstå,
att den, som hänger öfver sig en lärd mans
mantel, får bela lärdomen på köpet.

Ostata hade iklädt sig medlidandets skrud
och från samma stund tyckes medlidandet ha
blifvit hennes dygd. Otaliga äro de berättelser, som
för mig förtalt hennes godhet och oegennytta. Så
många fattiga ha visat varma och präktiga kläder,
för hvilka de haft hemie att tacka, så många sjuka
ha prisat hennes gifmildhet och hennes varsamma,
helande händer, att jag slutligen måst tro, hvad
som till en början föreföll mig bra otroligt. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free