Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
På alla hennes invändningar svarade han, att de
femhundrade med en öfvervikt af nittio röster
beslutat, att ondt icke kunde med ondt botas. Saken
var klar ocli tydlig; rösträkningens noggrannhet
ställd utanför alla tvifvel.
Då sade Ostata:
— Nåväl, Terbenne, ni har måhända rätt.
Jag är kvinna, jag har icke ert klara förstånd,
jag talar helst om mer påtagliga saker. Men det
förefaller mig, som hade vi rätt nära någonting,
hvarmed vi kunna jämföra.
— Man begick en oförrätt, då man beröfvade
er lön och ställning. Denna oförrätt kan —
för-såvidt jag förstår — godtgöras genom en ny oförrätt,
genom att beröfva er efterträdare, hvad man
beröfvat er. Icke sant, endast därigenom?
— Nåväl, jag har kanske orätt. Men jag tror
att man — för att rätt kunna skärskåda en sak
— bör ställa den i så nära förbindelse med sig
själf som möjligt. Man bör rådfråga icke blott
sitt förstånd utan äfven sitt stackars hjärta. Tror
ni icke, Terbenne?
Terbenne förmådde icke svara någonting
begripligt. Men dessa ord hade gett hans tankar en
kraft och en flykt, som förvånande hastigt befriade
dem från alla gamla skrankor.
Vid de femhundrades nästa sammankomst
uppträdde till mycken förundran och förargelse
Terbenne. Man ville rent af föra ut honom eller
åtminstone hindra honom från att tala. Men han
lät icke hindra sig. Hans vältalighet var
förskräcklig; de stackars lärde darrade och sökte sin
tillflykt hos Skaparen. Likväl utan framgång.
Terbenne fortsatte så oförskräckt som hade
Skaparen icke funnits. Han förklarade, att ondt icke
blott kan och måste utan äfven bör botas med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
