Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
utom det största inflytande öfver far och bror.
Hon har häftiga böjelser, som hon söker tysta
genom att aldrig neka dem något. Ocli nu är det
att hoppas att du blir utsatt för en dylik böjelse.
Däraf skulle man kunna vinna åtskilligt.
— Hvad är det för miner, du gör? Vill du
icke räkna med de utsikter, du verkligen har, så
låt oss genast ge oss iväg härifrån. Hvartill tjänar
det då att stanna?
— Var förståndig, furste! Solivro, min gosse,
var förståndig! Det är icke så svårt, som man i
början tror. Under stundom blir man förståndigare,
än hvad man från början önskat,
— Då Barrelens knektar sent omsider komma,
hvem vet, om du icke då finner en förnuftigare
användning för dem? Och om ditt hjärta icke då
funnit en alltför rik ersättning för att vilja
återtaga, hvad det förlorat?
— Du menar —
— Nej. Jag menar ingenting, och du behöfver
icke förtörnas. Men månaderna äro långa.
— Och barnen?
— Barnen —
— Mina barn.
— Hvarför talar du om detta! Jag är en
gammal man, och mitt hjärta har en olycklig vekhet
gentemot dylika små tingestar. Du skulle icke ha
sagt det!
— Men likagodt! Har jag talat om att
öfvergifva? Har jag icke räknat upp de utvägar, jag
funnit? Nå, hvarför förebrår du mig?
Solivro tyckte sig höra ett ljud från gången,
livars svarta öppning gapade i väggen ett stycke
nedanför de kuddar, som utgjorde hans bädd. Med
ett tecken åt Savagrin smög han sig dit. Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
