Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Mor Sorenna slog samman sina händer.
— Syster? Syster? Ar där nu åter en.
Men prinsen knöt näfvarna och bleknade.
— Nu ljuger du.
— Jag ljuger icke. Vi hade samma fader;
lrlam den Gamle. Innan lian dog, sade han mig:
Gå till fåraherden på heden och kraf hans
fosterdotter, Tairavita. Hon är din syster.
Solivro böjde sig ned och tog en mugg från
bänken; ban fyllde den med vatten ocli drack.
Han försökte tvenne gånger, men först den tredje
fick han röst.
— Hur kan du säga så? Herden själf sade
mig, att en af furstens knektar —
— En af furstens knektar, hör du, matrett!
skrek han till.
Irlam fortsatte sina tankar och sade, som om
ban icke hört honom:
— Nu är fader död. Själf är jag flykting och
mitt lif är i hvar mans hand. Och öfver dig har
en annan makt. Men du är systermin.
Prinsen gick tvärsöfver rummet ocli med
snubblande steg uppför trappan. Han satte sig vid
bädden hos de små, som lågo hufvud vid hufvud
ocli fubblade med händerna i luften.
Han hörde Tairavita komma, men han vågade
icke lyfta sitt hufvud. Hon föll på knä vid bädden
ocli lade sitt hufvud bredvid barnens.
— Amante, hvaröfver sörjer du? Du är Amante
och prinsen är en annan. Honom känner jag icke.
Ocli inte heller är lian deras far. — Hvaröfver
sörjer du? Allt är, som det liar varit.
Han hade flyttat blicken från barnen och såg
ut i rummet. På henne vågade han icke se.
Men hon forsatte:
— Du kan icke alltid få vara liär; jag förstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
